Texter på ämnet

De arma själarna i skärselden. Av kärlek, rättvisa och lite ursäktlig egoism - de har så stort inflytande hos Gud! - bör du ofta tänka på dem vid dina uppoffringar och i din bön.

Jag hoppas att du, när du talar om dem, kan säga: "Mina goda vänner, själarna i skärselden …".

Om du lever "som ett barn" bör du, för att du är ett barn, vara andligt godissugen. Kom ihåg, som dina jämnåriga, din mors godsaker.

Gör det många gånger om dagen. Det är en fråga om några få sekunder … Maria … Jesus … tabernaklet … kommunionen … Kärleken … lidandet … de arma själarna i skärselden … den stridande Kyrkan: påven, prästerna … de troende … din själ … dina släktingars själar … skyddsänglarna … syndarna …

Vad långt inne den där lilla uppoffringen satt! Du kämpar. Det är som om man sade till dig: Varför måste du vara så trogen din levnadsplan, varför måste du vara beroende av klockan? Se så lätt det är att lura små barn. De vill inte ta den beska medicinen, men … se så - säger man till dem - en sked för pappa, en sked för mormor … och så vidare, tills de har svalt hela dosen.

Gör likadant: en kvart till med botbandet för själarna i skärselden, fem minuter till för dina föräldrar, fem till för dina bröder i apostolatet … Tills hela den tid har gått som din plan föreskriver.

Vad värdefull din bot är, om du gör på det här sättet!