Texter på ämnet

Fram tills nu har vi kanske inte känt oss manade att följa Kristus på så nära håll. Vi kanske inte har insett att vi kan lägga våra små försakelser till hans försonande offer som gottgörelse för våra synder, för de synder människor begått i alla tider, för Lucifers ondskefulla verk som fortsätter att motsätta sig Gud med sitt non serviam!¹ Hur skall vi göra för att utan hyckleri säga Herre, de förolämpningar som sårar ditt älskvärda Hjärta gör även mig illa om vi inte bestämmer oss för att avstå från någonting litet eller göra ett minimalt offer för att lovprisa hans Kärlek? Botgöringen - sann gottgörelse - får oss att börja gå längs hängivelsens och kärlekens väg. Hängivelse för att gottgöra och kärlek för att hjälpa vår nästa så som Kristus har hjälpt oss.

Skynda er från och med nu att älska. Kärleken kommer att hindra oss från att klaga och protestera. Visst står vi ofta ut med motgångar, men vi klagar; och då förslösar vi inte bara Guds nåd, vi hindrar Honom även från att vara krävande mot oss i framtiden. Hilarem enim datorem diligit Deus, Gud älskar en glad givare, den som ger med den spontanitet som föds i ett förälskat hjärta, inte med de stora åthävor hos den som hänger sig som om han gjorde Gud en tjänst.

Vår situation inför Gud återges på ett mycket träffande sätt i liknelsen om tjänaren som var skyldig tiotusen talenter. Inte heller vi kan finna medel för att återbetala den oändliga skuld som vi står i för alla Guds nådegåvor, en skuld som vi ökar genom alla våra personliga synder. Även om vi kämpar beslutsamt kommer vi inte att lyckas att skäligt återgälda allt det som Herren har förlåtit oss. Men vad människans rättvisa inte förmår, kompenseras med råge av Guds barmhärtighet. Han kan förklara sig nöjd och efterskänka oss skulden, helt enkelt för att han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Liknelsen slutar - som ni minns - med en andra del, som kan sägas vara den första delens kontrapunkt. Den tjänare som nyss hade fått en enorm skuld efterskänkt har inte medlidande med en kamrat som bara var skyldig honom hundra denarer. Och det är där som hans hjärtas småsinthet kommer i öppen dag. Strikt sett kan ingen förneka honom rätten att kräva vad som är hans; men ändå gör någonting i oss uppror och säger att hans intoleranta attityd står långt från den sanna rättvisan: det är inte rättvist att någon som strax innan har behandlats förmånligt, med barmhärtighet och förståelse, inte visar sin gäldenär åtminstone lite tålamod. Märk väl, att rättvisan inte består i ett exakt iakttagande av rättigheter och skyldigheter, som fallet är i räkneuppgifter som man helt enkelt löser genom addition och subtraktion.

Elände och förlåtelse

Herren har närmat sig oss sina människor så mycket att vi alla hyser en längtan i våra hjärtan efter högre ting, efter att stiga mycket högt, efter att göra det goda. Om jag nu rör om dessa ambitioner inom dig, är det för att jag vill att du skall bli övertygad om den visshet han har satt i din själ: om du låter Honom verka, så kommer du - där du befinner dig - att vara ett användbart redskap med oanad effektivitet. För att du inte skall avvika av feghet från det som Gud förväntar sig av dig, bör du undvika att högmodigt och naivt underskatta de svårigheter som du kommer att möta längs din väg som kristen.

Dessa svårigheter bör inte förvåna oss. Till följd av vår fallna natur bär vi inom oss själva en benägenhet att göra uppror mot nåden och att motstå den. Det är sviterna efter arvsynden som förvärras av våra personliga synder. Därför måste vi ständigt sträva uppåt och ta oss an våra vardagliga uppgifter - som är både gudomliga och mänskliga och som ständigt utmynnar i Guds Kärlek - med ödmjukhet, med ett ångerfullt hjärta, med förtröstan på Guds hjälp och samtidigt arbeta av all vår kraft, som om allt berodde på oss själva.

Medan du kämpar - och det är en kamp som kommer att vara tills du dör - så skall du inte utesluta möjligheten att dina yttre och inre fiender kommer att resa sig våldsamt mot dig. Och som om denna börda inte vore tung nog, kommer du ibland att dra dig till minnes de synder du begått, och kanske har de varit många. Jag säger det i Guds namn: förtvivla inte. När det sker - även om det inte nödvändigtvis måste ske och vanligtvis inte kommer att ske - så omvandla det tillfället till ännu en anledning att förena dig ännu mer med Herren. För han har utvalt dig till att vara hans son, han kommer inte att överge dig. Han tillåter prövningen för att du skall älska Honom mer och för att du ännu tydligare skall upptäcka hans ständiga beskydd och Kärlek.

Jag upprepar, var vid gott mod, för Kristus, som förlät oss på korset, fortsätter att erbjuda sin förlåtelse i botens sakrament och vi har alltid en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig; han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens, för att vi skall avgå med Segern.

Framåt, oavsett vad som händer! Håll stadigt i Herrens arm och tänk på att Gud inte förlorar några slag. Om du avlägsnar dig från Honom av någon anledning, så reagera med den ödmjukhet som får dig att börja och börja om igen; att spela den förlorade sonens roll varje dag, och rentav upprepade gånger under dygnets 24 timmar; att rätta till ditt ångerfulla hjärta i bikten, som är ett verkligt under av Guds Kärlek. I detta underbara sakrament renar Herren din själ och översköljer dig med glädje och kraft så att du inte går under i din kamp och oförtröttligt återvänder till Gud, även när allt verkar mörkt. Dessutom, Guds moder, som även är vår moder, beskyddar dig med sin moderliga omsorg och leder dina steg.