Texter på ämnet

Under 1940-talets första år åkte jag ofta till Valencia. På den tiden hade jag inga mänskliga medel och tillsammans med dem som - i likhet med er nu - uppsökte mig, stackars präst, bad jag där det var möjligt, vissa kvällar på en enslig strand. Likt Mästarens första vänner - minns ni? Den helige Lukas skriver att då han lämnade Tyros tillsammans med Paulus för att fara vidare till Jerusalem följde alla, också kvinnor och barn oss ut på stranden. Vi knäböjde på stranden och bad.

En kväll då det redan hade hunnit bli sent och solnedgången var underbar, såg vi en båt som närmade sig stranden. Ur den steg några män i land. De var mörka, starka som klippor, blöta, barbröstade, så brända av solen att de såg ut att vara av brons. Ur vattnet började de dra upp ett nät som släpade efter båten, fyllt av fiskar som glänste som silver. De drog nätet ivrigt och med stor kraft, med fötterna nedsjunkna i sanden. Plötsligt kom en liten pojke fram, även han mycket solbränd. Han gick fram till repet, tog tag i det med sina små händer och började dra det, uppenbart tafatt. Fiskarna, hårdföra, allt annat än kultiverade människor, måste ha känt sig djupt rörda, för de tillät den lille att hjälpa till. De skickade inte iväg honom, trots att han måste ha varit till mer besvär än hjälp.

Jag tänkte på er och på mig. På er, som jag då ännu inte kände, och på mig, på hur vi drar vårt rep varje dag, i så många olika avseenden. Om vi ställer oss inför Gud vår Herre som den där lille pojken, övertygade om vår svaghet men beredda att bistå hans planer, kommer vi lättare att nå målet. Vi kommer att dra ett överfullt nät ända upp på stranden, för när våra krafter inte räcker till, kommer Gud till vår undsättning med sin makt.

Ödmjukhetens frukter

Var ödmjukare ju högre du stiger, så finner du nåd hos Herren. Om vi är ödmjuka kommer Gud aldrig att överge oss. Han kväser den högmodige som förhäver sig, men upprättar den ödmjuke. Han räddar den som är utan skuld, den som lever i renhet. Herren är i sin oändliga barmhärtighet aldrig sen att bistå den som åkallar Honom ödmjukt. Och då handlar han som den han är: som Gud den allsmäktige. Även om det finns många faror, även om en människa känner sig förföljd och ser sig omringad från alla håll av sin frälsnings fiender, kommer hon inte att gå under. Och detta hör inte bara svunna tider till: det händer fortfarande.

Vi bör bedöma saker på samma sätt som Gud gör, aldrig förlora det övernaturliga perspektivet och räkna med att Jesus även använder sig av vårt elände för att hans ära skall stråla. När ni känner att egenkärleken, tröttheten, missmodet och lidelsernas tyngd börjar slingra sig in i era själar, så skall ni reagera snabbt och lyssna till Mästaren, utan att skrämmas alltför mycket av den sorgliga anblicken av det vi alla verkligen är. Så länge som vi lever kommer våra personliga svagheter alltid att åtfölja oss.

Detta är den kristnes väg. Det är nödvändigt att oförtröttligt, med en kraftfull och ödmjuk tro, ropa: Herre, lita inte på mig! Jag litar däremot på dig. Och när vi då i vår själ får en känsla av den kärlek, det medlidande, den ömhet som Jesus Kristus ser på oss med, för han överger oss inte, kommer vi att förstå djupet av Apostelns ord: virtus in infirmitate perficitur;¹ med tro på Herren, trots vårt elände - eller rättare sagt, med vårt elände - kommer vi att vara vår Fader Gud trogna. Guds makt kommer att skina igenom och stödja oss i vår svaghet.

Tro och ödmjukhet

Nu är det den helige Matteus som berättar om en rörande händelse. En kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Vilken ödmjukhet! Hon tänkte nämligen: "Får jag bara röra vid hans kläder så blir jag hjälpt." Det saknas aldrig sjuka som ropar, som Bartimaios, med en stor tro, som inte drar sig för att bekänna sin tro med höga rop. Men se, längs Kristi väg finns det inte två likadana själar. Även denna kvinnas tro är stor, men hon ropar inte. Hon närmar sig utan att någon lägger märke till henne. För henne är det tillräckligt att röra vid en liten bit av Jesu kläder, för hon är säker på att hon kommer att bli botad. Knappast har hon gjort det, förrän vår Herre vänder sig om och tittar på henne. Han vet redan vad som händer i hennes hjärta; han har märkt hennes säkerhet: Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.

Hon rörde försiktigt vid fållen på hans mantel, närmade sig med tro, trodde och visste att hon hade blivit botad … Om vi vill bli frälsta bör även vi röra vid Kristi klädnad med tro. Ser du hur vår tro skall vara? Ödmjuk. Vem är du, vem är jag, för att förtjäna Kristi kallelse? Vem är vi för att få vara så nära Honom? Han har givit oss ett tillfälle, som han gjorde med den där stackars kvinnan i folkmassan. Och inte bara för att röra vid en liten del av hans klädnad, eller snudda vid kanten, vid bården på hans mantel. Vi har Honom. Han utger sig fullständigt, med sin Kropp, sitt Blod, sin Själ och sin Gudom. Vi äter Honom varje dag, vi samtalar förtroligt med Honom, som man talar med sin far, som man talar med Kärleken. Och detta är sanning. Det är inte fantasier.

Tycker du att dina synder är så många att Herren inte kan höra dig? Det är inte så, för han har ett barmhärtigt hjärta. Om du trots denna underbara sanning känner tyngden av ditt elände, så träd fram inför Honom som publikanen: Herre här är jag, ta hand om mig! Och se vad den helige Matteus berättar om den där gången man för fram en lam man inför Jesus. Den sjuke säger ingenting: han är bara där, i Guds närvaro. Och Kristus, rörd av denna ånger, av smärtan hos den som vet att han ingenting förtjänar, är inte sen att reagera med sin vanliga barmhärtighet: Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.

Jag råder dig att i din bön delta i Evangelietexterna som en person till bland deltagarna. Först föreställer du dig den scen eller det mysterium som skall hjälpa dig att samla dig och meditera. Därefter använder du ditt förnuft för att koncentrera dig på en särskild aspekt av Mästarens liv: hans rörda hjärta, hans ödmjukhet, hans renhet, hans uppfyllelse av Faderns vilja. Berätta därefter för Honom vad som brukar hända dig i dessa saker, vad du upplever, vad som står på. Var uppmärksam, han kanske vill påpeka något för dig: och då kommer ingivelserna, insikterna, de milda förebråelserna.