Texter på ämnet

Men du kanske säger: varför skulle jag anstränga mig? Det är inte jag som svarar, utan den helige Paulus: Kristi kärlek lämnar mig inget val. En hel livslängd är för lite för att utvidga din kärlek till nästan. Alltsedan Opus Deis första början har jag ansträngt mig för att oförtröttligt upprepa för generösa människor att de skall sätta Kristi utrop i verket: alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek. Man kommer att känna igen oss just av den anledningen, för kärleken till nästan är utgångspunkten för en kristens alla gärningar.

Han, som är renheten själv, säger inte att man kommer att känna igen hans lärjungar på att de lever ett fläckfritt liv. Han, som är måttfullheten själv, som inte ens har en sten att luta sitt huvud mot, som tillbringade många dagar i fasta och avskildhet, säger inte till Apostlarna: Man kommer att förstå att ni är mina utvalda eftersom ni inte är frossare eller suputer.

Kristi rena liv var - och är och kommer att i alla tider vara - en örfil för samtiden, som ofta var ack så rutten, då som nu. Hans måttfullhet var ytterligare ett piskrapp för dem som ständigt låg till bords och framkallade kräkningar för att kunna fortsätta äta, varvid de bokstavligen uppfyllde Saulus ord: De gör sin buk till en gud.

Måttfullhetens frukter

Måttfullhet innebär självbehärskning. Allt vad vi erfar till kropp och själ måste inte få fria tyglar. Man får inte göra allt det som man kan göra. Det kanske är bekvämast att låta sig dras med av det som man kallar naturliga impulser, men vid denna vägs ände möter man bara sorg, isolering och sitt eget elände.

Somliga vill inte neka magen, ögonen eller händerna någonting; de vill inte lyssna till den som råder dem att leva ett rent liv. Fortplantningsförmågan - som är ädel och gör att man kan delta i Guds skapande kraft - använder de på ett oordnat sätt, som ett instrument i egoismens tjänst.

Jag har emellertid aldrig tyckt om att tala om orenhet. Jag föredrar att betrakta måttfullhetens frukter och se människor som är verkliga människor, som inte är bundna vid saker som glimmar men saknar värde, som det krimskrams skator samlar på. Sådana människor kan klara sig utan det som skadar själen och de inser att uppoffringen bara är skenbar: genom att leva så - genom att acceptera uppoffringen - befrias de från mycket slaveri och kommer till sist att i djupet av sina hjärtan njuta av all Guds kärlek.

Då får livet tillbaka de nyanser som bristen på måttfullhet suddar ut: man blir i stånd att bry sig om andra, att dela med sig åt alla av det man har, att ägna sig åt stora uppgifter. Måttfullheten gör människan sober, anspråkslös och förstående; den ger henne en naturlig tillbakadragenhet som alltid är tilldragande. I det uppförandet märks att det är förståndet som styr. Måttfullhet innebär inte begränsning, utan storhet. Den som inte är måttfull är berövad så mycket mer, för en sådan människa avsäger sig sitt eget hjärta för att följa efter den som ringer i första bästa skälla.

Vi bör vara krävande gentemot oss själva i vårt dagliga liv för att inte hitta på problem som inte finns och konstgjorda behov, vilka när allt kommer omkring beror på att vi är inbilska, nyckfulla, bekväma eller lata. Vi bör gå till Gud med raska steg, utan barlast eller hinder som försvårar vår vandring. Det är inte genom att inte äga som man är fattig i anden, utan genom att verkligen lösgöra sig från allting, och just därför måste vi vara försiktiga och inte lura oss själva genom att med inbillade motiv förklara varför vi inte klarar oss utan vissa saker. Sök det som är tillräckligt, sök det som räcker. Och se till att inte vilja ha mer. Vad som går utöver det är en börda, inte en lättnad; det tynger dig i stället för att lyfta dig.

Då jag ger er dessa råd, tänker jag inte på extraordinära, ovanliga eller komplicerade situationer. Jag känner någon som använde papper som bokmärken och skrev bönesuckar på dem för att hjälpa sig att vara medveten om Guds närvaro. Och så började han vilja bevara sin skatt omsorgsfullt, tills han upptäckte att han höll på att fästa sig vid de där värdelösa papperslapparna. Se där vilket dygdemönster! Jag skulle gärna visa er allt mitt elände om det kunde vara till någon hjälp. Jag har berättat lite ur mitt inre, för att hjälpa dig att se efter om det händer någonting liknande inom dig: dina böcker, dina kläder, ditt skrivbord, dina … avgudar av krimskrams.

I sådana fall råder jag er att rådfråga er andlige vägledare, utan att vara barnsliga eller skrupulösa. Ibland kommer det att räcka med den lilla uppoffringen att inte använda något under en kort tid. Och i andra fall är det inte hela världen om du en dag avstår från det transportmedel som du vanligtvis använder dig av och ger bort det belopp du därigenom har sparat, även om det är mycket lite pengar. Under alla omständigheter så kommer du, om du innerligt strävar efter att lösgöra dig, att ständigt upptäcka diskreta och verkningsfulla tillfällen att träna dig i det.

Efter att ha öppnat mitt inre för er, måste jag även bekänna att jag är fäst vid något som jag aldrig skulle vilja avstå från: nämligen att verkligen tycka om er alla. Jag har lärt mig det av den bäste Mästare som finns och jag skulle vilja följa hans exempel så troget man bara kan genom att älska människorna utan gräns, till att börja med dem som befinner sig i min närhet. Blir ni inte rörda av den brinnande tillgivenhet - denna kärlek! - som Jesus Kristus hyste gentemot en av sina lärjungar som Evangelisten beskriver som quem diligebat Jesus, den som Jesus älskade?