Texter på ämnet

Tycker du att dina synder är så många att Herren inte kan höra dig? Det är inte så, för han har ett barmhärtigt hjärta. Om du trots denna underbara sanning känner tyngden av ditt elände, så träd fram inför Honom som publikanen: Herre här är jag, ta hand om mig! Och se vad den helige Matteus berättar om den där gången man för fram en lam man inför Jesus. Den sjuke säger ingenting: han är bara där, i Guds närvaro. Och Kristus, rörd av denna ånger, av smärtan hos den som vet att han ingenting förtjänar, är inte sen att reagera med sin vanliga barmhärtighet: Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.

Jag råder dig att i din bön delta i Evangelietexterna som en person till bland deltagarna. Först föreställer du dig den scen eller det mysterium som skall hjälpa dig att samla dig och meditera. Därefter använder du ditt förnuft för att koncentrera dig på en särskild aspekt av Mästarens liv: hans rörda hjärta, hans ödmjukhet, hans renhet, hans uppfyllelse av Faderns vilja. Berätta därefter för Honom vad som brukar hända dig i dessa saker, vad du upplever, vad som står på. Var uppmärksam, han kanske vill påpeka något för dig: och då kommer ingivelserna, insikterna, de milda förebråelserna.

För att ge bönen en riktning brukar jag - kanske kan det vara till hjälp även för någon av er - överföra även de andligaste ting till det materiella planet. Även vår Herre gjorde det. Han tyckte om att undervisa med liknelser tagna ur den miljö som hans åhörare levde i: han talade om herden och fåren, om vinstocken och grenarna, om båtar och nät, om det frö som såningsmannen kastar iväg …

Guds ord har fallit i vårt hjärta. Vad för slags jordmån har vi förberett åt det? Finns det många stenar? Är den full med törnen? Är det kanske en plats som trampas alltför mycket av uteslutande mänskliga, små och livlösa gärningar? Herre, må min tomt vara god, bördig jord som är generöst utsatt för regn och sol; må din sådd slå rot; må den ge mogna ax, god säd.

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Det är september och vinstockarna bär stora, tunna, böjliga och seniga rankor som böjer sig under tyngden av all frukt som redan är färdig för att skördas. Se på dessa grenar som är fyllda på grund av att de tar del av stammens sav. Det är bara så som de har kunnat omvandla de små knoppar som fanns några månader tidigare till sött och moget fruktkött som fyller människornas syn och hjärtan med glädje. På marken ligger det kanske några lösa kvistar, halvt om halvt gömda i jorden. Även de var grenar, men nu är de torra, livlösa. De är sterilitetens tydligaste symbol. Utan mig kan ni ingenting göra.

Skatten. Föreställ er den oändliga glädje som den lycklige mannen som finner den känner. Knapphetens och bekymrens tid är förbi. Han säljer allt han äger och köper åkern. Hela hans hjärta finns där: där han gömmer sin rikedom. Vår skatt är Kristus. Vi får inte tveka inför att kasta allt som hindrar oss över bord för att kunna följa Honom. Och utan sin onödiga börda kommer båten att kunna fara raka vägen till Guds Kärleks säkra hamn.