Kallelse

Varför hänger du dig inte åt Gud en gång för alla … på riktigt … nu!?

När du ser din väg tydligt, så följ den. Varför kastar du inte av dig den feghet som håller dig tillbaka?

"Gå ut och förkunna evangelium … jag är med er". Jesus har sagt det … och han har sagt det till dig.

Fosterlandskärleken - som är lovvärd - får många att välja att ägna sitt liv åt att tjäna, åt att verka i någon "krigstjänst". Glöm inte att även Kristus har sin "krigstjänst" och folk som har utvalts att "tjäna" honom.

Et regni ejus non erit finis! - Och på hans rike skall icke vara någon ände! Gläder det dig inte att arbeta för ett sådant kungarike?

Nesciebatis quia in his quae Patris mei sunt oportet me esse? - Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? Så svarade den tolvårige Jesus. Och han svarar så till en sådan mor som hans Moder, som letat efter honom i tre dagar och trott att hon förlorat honom.

Det svaret kompletteras av följande ord av Kristus som nedtecknats av evangelisten Matteus: "Den som älskar sin ar eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig".

Det är alltför enkelt att som du gör bedöma värdet av apostoliska företag av det man kan se av dem. Enligt samma måttstock borde du föredra hundra kilo kol framför en handfull diamanter.

Nu när du har hängett dig själv, så be Honom om ett nytt liv, om ett "sigill": för att ge stadga åt ditt uppdrag att vara en Guds man.

Det här - ditt ideal, din kallelse - är … vansinne.Och de andra - dina vänner, dina bröder - är galningar …

Har det inte hänt att du någon gång hört det ropet djupt inom dig? Svara, bestämt, att du tackar Gud för äran att tillhöra detta "dårhus".

Du skriver till mig: "Den stora önskan vi alla känner att se 'vår sak' gå framåt och utbredas, verkar förvandlas till otålighet. När kommer genombrottet, de stora framgångarna … när kommer vi att ha vunnit världen?".

Och du tillägger: "Den här önskan kommer inte att vara förgäves, om vi ger utlopp för den genom att 'utöva påtryckningar' på Herren och tjata på honom: då kommer vi att ha utnyttjat tiden mycket väl."

Jag kan förstå att du lider av att under din påtvingade sysslolöshet tänka på den stora uppgift som finns kvar att uträtta. Hela världen är för liten för att rymma ditt hjärta, och ändå måste du nöja dig … med ett obetydligt litet rutinjobb.

Men när skall vi annars säga vårt fiat²⁵?

Tvivla inte på att din kallelse är den största nåd som Herren kunnat visa dig. Var tacksam för den.

Vad synd det är om dessa massor - ur över-, under- eller medelklassen - som saknar ideal! Det verkar som om de inte vet om att de har en själ. De går som boskap, får … eller svin i var sin hjord.

Jesus, med din barmhärtiga Kärleks hjälp skall vi göra kreatursbesättningen till en här, fårskocken till en armé … och ur svinhjorden skall vi ta och rena dem som inte längre vill vara orena.

Guds verk är varken hävstänger eller trappsteg.

Herre, gör oss tokiga med en smittsam galenskap som drar många till ditt apostolat

Nonne cor nostrum ardens erat in nobis, dum loqueretur in via? - Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen? Det som lärjungarna från Emmaus sade borde även dina arbetskamrater säga spontant, om du är en apostel, när de träffar dig på vägen i sina liv.

Gå till ditt apostolat för att ge allt du har, inte för att söka någonting jordiskt.

Genom att kalla dig till att vara apostel har Herren påmint dig, så att du aldrig skall glömma det, om att du är "Guds son".

Var och en av er skall se till att vara en apostel för apostlar.

Du som är en apostolisk människa, du är salt. Bonum est sal - salt är bra att ha, läser man i det heliga Evangeliet. Si autem sal evanuerit - men om saltet mister sin kraft … är det ingenting värt längre, varken för åkern eller som gödsel; man kastar bort det som något oanvändbart.

Du är salt, apostel. Men om du mister din kraft …

Min son: om du älskar ditt apostolat, så kan du vara säker på att du älskar Gud.

Den dag då du verkligen tar ditt apostolat riktigt på allvar, kommer det att bli ett pansar för dig, som kommer att stå emot alla anfall från dina fiender på jorden och från helvetet.

Be alltid för att du och dina kamrater i apostolatet skall vara uthålliga; för vår motståndare, djävulen, vet mycket väl att ni är hans stora fiender … och ett fall i era led gläder honom mycket!

På samma sätt som observant ordensfolk gärna vill veta hur de första av deras orden eller kongregation levde för att kunna rätta sig efter deras levnadssätt, bör du - kristne gentleman - se till att känna till och efterlikna det sätt som Jesus lärjungar levde, de som umgicks med Petrus, Paulus och Johannes och kanske var vittnen till Mästarens död och uppståndelse.

Du frågar mig … och jag svarar: För dig består fullkomligheten i att leva fullkomligt på den plats, i det yrke och i den ställning där Gud, genom dem som har myndighet att placera dig, har velat att du skall vara.

Be för varandra. Har den där personen börjat vackla? … Och den där också? … Fortsätt att be, utan att förlora er frid. Går de sin väg. Går de förlorade för vår sak? … Evighetens Herre vet hur många ni är!

Du har rätt. Från toppen, skriver du, ser man, vart man än vänder blicken, inom en radie av många mil, inte någon slätt alls. Bakom varje berg finns ett annat. Om landskapet åt något håll förefaller vara mindre bergigt, syns en ny bergskedja så snart dimman lättar.

Så är det och så måste det vara med ditt apostolats horisont: du måste gå igenom hela världen. Men för er finns ingen färdig väg … Ni får själva, med era egna steg, bana er en väg genom bergen.