Andra dygder

Akter av tro, hopp och kärlek är ventiler, genom vilka den brinnande energi får utlopp, som strömmar ur en själ som lever av Gud.

Gör allt utan egennytta, av ren kärlek, som om det varken fanns belöning eller straff. Men vårda i ditt hjärta det ärorika hoppet om himlen.

Det är bra att du tjänar som ett Guds barn, utan ersättning, generöst … Men oroa dig inte om du ibland kommer att tänka på belöningen.

Jesus säger: "Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller hustru och barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv." Försök hitta någon i denna värld som betalar så generöst!

Jesus … tiger. - Jesus autem tacebat. Varför talar du för att trösta eller ursäkta dig? Var tyst. Sök glädjen i att bli föraktad. Du kommer alltid att bli mindre föraktad än du förtjänar.

Kan du kanske fråga Quid enim mali feci? - Vad har jag gjort för ont?

Du kan vara säker på att du är en Guds människa om du står ut med orättvisa i glädje och tystnad.

Ett vackert svar som en vördnadsvärd äldre man gav en ung man, när denne klagade över en oförrätt: "Stör det dig?", frågade han. "Då får du se till att inte försöka vara god …"

Säg aldrig din mening när man inte ber dig om den, även om du tror att din uppfattning är den riktigaste.

Det är sant att han syndade. Men döm honom inte nu, en gång för alla. Var barmhärtig och glöm inte att han fortfarande kan bli en Augustinus, medan du förblir en medelmåtta.

Alla saker i denna värld är bara jord. Lägg dem i en hög under dina fötter, så kommer du att stå närmare himlen.

Guld, silver, ädelstenar …, stoft, högar av gödsel. Njutningar, sinnliga nöjen, tillfredsställelse av drifter …, som ett djur, en mulåsna, en gris, en tupp, en tjur.

Ära, utmärkelser, titlar …, sådant som vinden blåser bort, högfärd, lögn och fåfänglighet.

Fäst dig inte vid världen med din kärlek. Sådan kärlek är självisk … De som du älskar kommer att vända sig bort från dig i fruktan och äckel redan några få timmar efter att Gud har kallat dig till sig.

Varaktig kärlek är av annat slag.

Frosseri är en ful last. Tycker du inte att det är en smula lustigt och en aning äckligt att se allvarliga herrar som sitter kring ett bord, koncentrerade som om det rörde sig om en ritual, medan de proppar sina matsmältningsorgan fulla med feta rätter som om det hela vore ett självändamål?

Vid bordet skall du inte tala om maten. Det är ohyfsat och anstår dig inte. Tala om något mera upphöjt - om något själsligt eller intellektuellt - så kommer du att förädla behovet att äta.

Den dag då du reser dig från bordet utan att ha gjort någon liten uppoffring har du ätit som en hedning.

Vanligtvis äter du mer än nödvändigt. Mättnaden, som ofta gör dig däst och illamående, gör att du inte kan känna smaken av övernaturliga skatter och hindrar dig från att tänka.

Vilken stor dygd är inte måttfullheten, även för det jordiska livet!

Jag ser dig, en kristen gentleman - det är vad du säger att du är - när du kysser en helgonbild, mumlar någon bön och talar upprört mot Kyrkans fiender … och även när du går till sakramenten.

Men jag ser dig inte göra någon uppoffring eller avstå från vissa världsliga … samtalsämnen (jag skulle med rätta kunna använda ett annat adjektiv), eller vara generös mot de behövande … eller mot Kristi Kyrka! Jag ser inte att du står ut med en broders svagheter eller att du undertrycker ditt högmod för det gemensamma bästa, eller att du tar dig ur din själviskhets hårda skal eller … så många andra saker!

Jag ser dig - och ser dig ändå inte … Och du … påstår att du är en kristen gentleman? Vilken ynklig uppfattning du har om Kristus!

Jaså, din begåvning, din trevlighet, dina talanger … går förlorade. Jaså, de låter dig inte utveckla dem. Fundera över dessa ord av en författare av andlig litteratur: "Den rökelse som offras till Gud går inte förlorad. Herren äras mer genom att du offrar din talang än genom att du använder den till ingen nytta".

Detta kapitel på ett annat språk