Herren har sått god säd i din själ. Och han använde sig - för denna sådd av evigt liv - av det mäktiga medel som bönen är: för du kan inte förneka att många gånger då du stått framför Tabernaklet, ansikte mot ansikte, har han låtit dig höra - i djupet av din själ - att han vill ha dig för sig, att du måste lämna allt … Om du förnekar det nu, är du en eländig förrädare; och om du har glömt det är du otacksam.

Han använde sig även - tvivla inte på det, som du ju inte har gjort hittills - av råd och övernaturliga förslag från din föreståndare, som ihärdigt har upprepat ord som du inte får bortse från; och dessutom använde han sig i början - fortfarande för att så god säd i din själ - av den där hedervärde, uppriktige vännen som talade om kraftfulla sanningar för dig, fulla av kärlek till Gud.

- Men med naiv förvåning har du upptäckt att ovännen har sått ogräs i din själ. Och att han fortsätter att så, medan du sover bekvämt och låter ditt inre liv förslappas. - Detta, och inget annat, är orsaken till att du nu hittar motbjudande, världsligt ogräs i din själ, som ibland förefaller kväva det goda vete som du fick …

- Ryck upp det på en gång! Guds nåd räcker. Var inte rädd för att det skall lämna ett tomrum, ett sår … Där kommer Herren att så sitt nya utsäde: kärlek till Gud, broderlig kärlek, iver efter apostolat … Och när det har gått en tid kommer det inte att finnas kvar det minsta spår av ogräs: om du nu, när du fortfarande hinner, sliter upp det med roten; och ännu bättre, om du inte sover, utan vakar om natten i ditt fält.