Du drar dig för att tala om Gud, om kristet liv, om kallelse … för att du inte vill orsaka lidande? Du glömmer att det inte är du som kallar, utan Han: ego scio quos elegerim - jag vet vilka jag har utvalt.

Dessutom skulle det smärta mig om det gömde sig bekvämlighet eller ljumhet bakom denna falska hänsyn: föredrar du fortfarande en stackars mänsklig vänskap framför Guds vänskap?