Tungan

Att ha "gåvan att kommunicera"5 innebär att kunna föra vidare kunskapen om Gud - en oundgänglig egenskap hos den som skall vara apostel. - Därför ber jag Gud vår Herre varje dag om att skänka den gåvan till vart och ett av sina barn.

Lär dig att säga nej, utan att såra i onödan och utan att säga nej med en skärpa som sårar kärleken till nästan.

- Kom ihåg att du alltid står inför Gud!

Stör det dig att jag ständigt insisterar på samma sätt om samma väsentliga saker? Att jag inte bryr mig om modets olika strömningar? - Se här, en rät linje har i alla tider definierats på samma sätt, för det är det tydligaste och kortaste sättet. En annan definition skulle vara otydligare och mer komplicerad.

Vänj dig vid att tala väl om allt och alla: särskilt om dem som arbetar i Guds tjänst.

Och när det inte är möjligt: tig! Även häftiga eller lättsinniga kommentarer kan gränsa till skvaller eller förtal.

En redlig grabb som just hade hängett sig till Gud på ett djupare plan sade: "Nu måste jag prata mindre, besöka sjuka och sova på golvet".

- Tillämpa det på dig själv.

Man skall inte prata om Kristi präster annat än för att berömma dem!

- Jag önskar av hela min själ att mina bröder och jag skall vara mycket medvetna om det i vårt dagliga handlande.

Lögnen är mångfacetterad: halvsanningar, intriger, skvaller … - Men den är alltid ett vapen för ynkryggar.

Du gör inte rätt i att ta intryck av det första eller det sista som någon säger!

Lyssna respektfullt, intresserat: lita på folk … men bilda dig din egen uppfattning i Guds närvaro.

De skvallrar. Och sedan ser de själva till att någon genast kommer och berättar för dig vad som "sägs" … - Gemenhet? Utan tvekan. Men förlora inte din frid, eftersom deras prat inte kan skada dig om du arbetar med ärliga avsikter … - Tänk så här: vad dumma de är, vad lite hänsyn de visar, vilken brist på lojalitet gentemot sina bröder… och särskilt gentemot Gud!

Och börja inte skvallra själv, under förevändning att du skulle ha en missuppfattad rätt till replik. Om du måste prata, så använd dig av den broderliga tillrättavisningen, som Evangeliet råder dig att göra.

Låt inte motgångarna eller pratet bekymra dig: visst arbetar vi i ett gudomligt företag, men vi är människor … Och det är logiskt att det virvlar upp damm när vi går längs vägen.

Det som stör dig, det som sårar dig … utnyttja det för att renas och, om det behövs, för att korrigera ditt beteende.

Att skvallra, påstod de, är mycket mänskligt. - Jag svarade: vi måste leva gudomligt.

Ett enda illvilligt eller lättsinnigt ord från en enda människa kan leda till att en uppfattning grundas, eller göra det populärt att tala illa om någon … Dessutom stiger skvallrets dimma nedifrån, det når högt upp och kondenseras kanske till svarta moln.

- Men när den som baktalas tillhör Gud, faller det ett livgivande regn ur molnen, oavsett vad som händer. Och Herren ser till att upphöja honom genom just de saker som var tänkta som förödmjukelse eller förtal.

Du ville inte tro det, men du har blivit tvungen att ge upp inför det uppenbara, på egen bekostnad. De påståenden som du gjorde i all enkelhet och med sunt katolskt förnuft har trons fiender illvilligt förvridit.

Det är sant att vi måste vara "oskyldiga som duvor …och kloka som ormar". Tala inte vid fel tillfälle eller vid fel tidpunkt.

Det är för att du inte kan - eller vill - ta efter den där mannens hedervärda uppträdande som din hemliga avundsjuka driver dig till att förlöjliga honom.

Tal bakom ryggen är avundsjukans dotter; och avundsjukan är de ineffektivas tillflykt.

Om du nu är ineffektiv, pröva då din ståndpunkt: om du arbetar och det inte stör dig att andra också arbetar och uppnår resultat, är ineffektiviteten bara skenbar. I sinom tid kommer även du att skörda.

Det finns vissa som verkar känna sig sysslolösa om de inte skadar eller plågar andra.

Ibland tycker jag att de som baktalar andra nästan är som besatta … För djävulen nästlar sig alltid in med ondskefull kritik gentemot Gud eller mot dem som följer Gud.

"Dumheter!", kommenterar du nedlåtande.

- Vet du vad de gör? Inte? Varför uttalar du dig då om saker som du inte känner till?

Svara dem som talar bakom ryggen på folk så här: Det skall jag berätta för eller tala om med den berörde.

En samtida författare har skrivit följande. "Att skvallra är alltid omänskligt; det tyder på att den som skvallrar har en medelmåttig personlighet; det är ett tecken på dålig uppfostran; det visar på en avsaknad av upphöjda känslor; det är ovärdigt en kristen".

Undvik alltid att klaga, att kritisera, att skvallra … Undvik till varje pris allt det som kan leda till osämja mellan bröder.

Det vore oförsiktigt av dig, som har en mycket hög och ansvarsfull befattning, att tolka dina åhörares tystnad som samtycke. Tänk efter om det eventuellt förhåller sig så, att du inte låter dem uttrycka sina förslag och att du känner dig förolämpad om de väl gör det. - Ändra dig!

Inför förtal måste du inta följande attityd: För det första, förlåtelse: förlåt alla, från första början och av allt ditt hjärta. - För det andra, kärlek: undlåt inte vid något enda tillfälle att älska, svara alltid kärleksfullt!

- Men om man angriper din Moder, Kyrkan, så försvara henne modigt. Motsätt dig - lugnt, men bestämt, kraftfullt och rättframt - alla försök att smutskasta eller försvåra den väg som de själar måste följa som vill förlåta och besvara personliga förolämpningar med kärlek.

Minsta by - kommenterade någon som var trött på skvaller - borde vara som huvudstaden.

- Stackare, han visste inte att det är likadant där.

- Av kärlek till Gud och nästan får du inte ge efter för en så provinsiell … och föga kristen brist. Om de första kristna sade man "se så de älskar varandra!" Kan man säga samma sak om dig, om mig, alltid?

Kritik mot apostoliska företag brukar vara av två slag: vissa beskriver arbetet som en mycket komplicerad struktur …; andra viftar bort det som något bekvämt och enkelt.

I grund och botten är sådan "objektivitet" ren närsynthet, med en rejäl dos av pratsam lättja. Fråga dem, utan att bli upprörd: "Och vad gör ni själva?"

Du kan kanske inte begära att folk skall finna din tros bud trevliga, men du måste kräva respekt för dem.

De som har talat illa med dig om din vän som är lojal mot Gud kommer även att skvallra om dig, när du väl har bestämt dig för att uppföra dig bättre.

Vissa kommentarer kan bara såra dem som känner sig träffade. När man - med sitt huvud och sitt hjärta - följer Herren, tar man därför emot kritik som rening och därigenom tjänar den som en sporre för att man skall gå med raskare steg.

Den heliga Treenigheten har krönt vår Moder.

- Gud Fader, Gud Son, Gud helige Ande kommer att avkräva oss räkenskap för alla fåfänga ord. Det är ytterligare ett skäl för att vi skall be Jungfru Maria att lära oss att alltid tala i Herrens närvaro.

Noter
5Se fotnot till nr 430. Ö.a.
Detta kapitel på ett annat språk