Inre liv

Den som är påstridigast på närmast håll erhåller mest … Därför måste du närma dig Gud och anstränga dig för att bli helig.

Jag tycker om att jämföra det inre livet med en dräkt, de bröllopskläder som Evangeliet talar om. Vävnaden utgörs av var och en av våra goda gärningar eller fromhetsövningar, vilka i likhet med fibrerna ger tyget dess styrka. Och på samma sätt som man kastar bort ett klädesplagg med en reva trots att resten av tyget är i gott skick, är ditt inre liv - så att säga - ofullständigt, om du ber och arbetar … men inte gör bot, eller tvärtom.

Låt se när du kommer att begripa att din enda möjliga väg är att på allvar försöka bli helig!

Bestäm dig - ta inte illa upp - för att ta Gud på allvar. Om du inte bekämpar ditt lättsinne kan det komma att sluta i ett sorgligt hädiskt hån.

Ibland låter du din dåliga karaktär komma fram, då den ibland tränger upp till ytan med orimlig hårdhet. Ibland bryr du dig inte om att tygla ditt hjärta och ditt huvud för att de skall vara en boning ägnad den heliga Treenigheten … Och alltid slutar det med att du står lite längre bort från Jesus, som du känner ganska lite …

- På det sättet kommer du aldrig att ha något inre liv.

Jesus Christus, perfectus Deus, perfectus Homo - Jesus Kristus, fullkomlig Gud och fullkomlig människa.

Många kristna som följer Kristus förstummas inför hans gudom, men glömmer honom som Människa … och så misslyckas de helt med att utöva de övernaturliga dygderna - trots den yttre överbyggnaden av fromhetsövningar - för att de inte gör någonting för att förvärva de mänskliga dygderna.

En lösning på allt: personlig helighet! - Därför var helgonen fyllda av frid, styrka, glädje, trygghet …

Tills nu hade du inte förstått det budskap som vi kristna för med oss till alla andra människor: det inre livets dolda underverk.

Vilken ny värld du ställer dem inför!

Vad många nya saker du har upptäckt! - Och ändå, så är du ibland naiv och tror att du har sett allt, att du redan känner till allt … Sedan tar du med dina händer på Herrens skatters unika och outgrundliga rikedom, som kommer att visa dig ständigt flera "nya saker" om du svarar med kärlek och finkänslighet: och då kommer du att förstå att du befinner dig i början av vägen, för heligheten består i att identifiera sig med Gud, med denne vår Gud som är oändlig och outtömlig.

Det är med Kärlek mer än med studier som man lyckas förstå "Guds saker".

Det är därför som du måste arbeta, som du måste studera, som du måste acceptera sjukdomar, som du måste vara måttfull … med kärlek!

För din dagliga samvetsrannsakan: har jag låtit det gå en timme utan att tänka på Gud min Fader? Har jag talat med honom med en sons kärlek?

- Du kan!

Vi får inte lura oss själva … Gud är inte en skugga, en avlägsen varelse som skapar oss och sedan överger oss. Han är inte en husbonde som går sin väg och inte återvänder. Trots att vi inte förnimmer honom med våra sinnen är hans existens mycket verkligare än alla de verkliga ting som vi rör och ser. Gud är här, med oss, närvarande, levande: Han ser oss, han hör oss, han leder oss och betraktar våra minsta handlingar och våra mest dolda avsikter.

Vi tror det … men lever som om Gud inte fanns! Vi har inte en enda tanke för honom, inte ens ett ord. Vi varken lyder honom eller försöker att bemästra våra lidelser, vi uttrycker inte vår kärlek till honom och gottgör honom inte för alla förorätter …

- Tänker vi fortsätta att leva med en död tro?

Hur många "ohjälpliga" handlingar skulle du inte kunna avhjälpa, om du levde i Guds närvaro!

Hur skall du kunna leva i Guds närvaro, om du ständigt tittar överallt? - Det är som om … du vore berusad av struntsaker.

Det är möjligt att det här ordet skrämmer dig: meditation. - Det påminner dig om böcker med svarta, gamla pärmar, om ljudet av suckar och mekaniskt mumlade böner … Men det är inte meditation.

Att meditera är att tänka på och begrunda att Gud är din Fader och att du, hans son, behöver hjälp; och efteråt att tacka honom för det som han har beviljat dig och allt det som han kommer att ge dig.

Det enda sättet att lära känna Jesus: att umgås med honom! I honom kommer du alltid att finna en Far, en Vän, en Rådgivare och en Medarbetare för alla ädla verksamheter i ditt dagliga liv.

- Och umgänget kommer att ge upphov till Kärlek.

Om du är uthållig nog att varje dag närvara vid föreläsningar för att du där kan förvärva en … mycket begränsad kunskap, varför umgås du då inte troget med den Mästare som alltid längtar efter att ge dig kunskap om det inre livet, vars smak och innehåll är eviga?

Vad är väl världens mest betydelsefulla människa eller värdefullaste pris värt, i jämförelse med Jesus Kristus, som alltid väntar på dig?

En daglig stund av meditation - förening i vänskap med Gud - är något för människor som vet att på rätt sätt utnyttja sitt liv; för medvetna kristna som handlar konsekvent.

Förälskade kan inte ta avsked: de följer varandra ständigt.

- Du och jag, älskar vi Herren på det sättet?

Har du inte sett hur förälskade klär upp sig för att glädja varandra genom sitt utseende? - Nå, på samma sätt skall du sköta och klä upp din själ.

Nåden verkar vanligtvis på samma sätt som naturen: gradvis. - Strängt sett kan vi inte förekomma nådens verkan: men i de saker som beror på oss måste vi förbereda marken och samarbeta med nåden, när Gud ger oss den.

Det är nödvändigt att få själarna att sikta mycket högt: att dra dem mot Kristi ideal; att föra dem ända till de yttersta konsekvenserna, utan att mildra eller försvaga dem på något sätt, utan att glömma att heligheten i första rummet inte är ett verk man bygger med armstyrka. Nåden följer vanligtvis sin egen tid, och kan inte betvingas med våld.

Odla din heliga otålighet …, men tappa inte tålamodet.

Att motsvara Guds nåd, frågar du, är det något man gör av rättvisa …? Av generositet …?

- Av kärlek!

"Mina angelägenheter far runt i huvudet på mig vid de mest olämpliga tider …", säger du.

Det är därför som jag har rått dig att se till att finna några stunder av inre tystnad … och att bevaka dina yttre och inre sinnen.

"Stanna hos oss. Det börjar bli kväll …" Kleofas och hans kamrats bön var effektiv.

- Vad synd det vore om du och jag inte lyckades "hålla kvar" Jesus när han går förbi! Vilken smärta, om vi inte bad honom att stanna!

Meningen med den dagliga stunden av läsning av Nya Testamentet som jag har rått dig till - då du skall sätta dig in i och medverka i varje scen som en person till - är att du skall förkroppsliga, att du skall "uppfylla" Evangeliet i ditt liv … och "få andra att uppfylla" det.

Förut "roade" du dig mycket … Men nu när du bär Kristus inom dig, har hela ditt liv fyllts av en uppriktig och smittsam glädje. Därför drar du till dig andra.

- Umgås mer med honom, så att du kan nå ut till alla.

Se upp: var mycket finkänslig! Se till att du, medan du höjer temperaturen i din omgivning, inte sänker din egen.

Vänj dig vid att hänföra allt till Gud.

Ser du inte hur många av dina kamrater kan visa stor finkänslighet och ömhet i sitt sätt att umgås med de personer som de älskar: fästmön, hustrun, barnen, familjen …?

- Säg till dem - och kräv samma sak av dig själv! - att Herren inte förtjänar mindre: må de behandla honom på samma sätt! Och råd dem dessutom till att fortsätta att visa samma finkänslighet och ömhet, men med honom och för honom, så kommer de att uppnå en lycka som de aldrig drömt om redan här på jorden.

Herren har sått god säd i din själ. Och han använde sig - för denna sådd av evigt liv - av det mäktiga medel som bönen är: för du kan inte förneka att många gånger då du stått framför Tabernaklet, ansikte mot ansikte, har han låtit dig höra - i djupet av din själ - att han vill ha dig för sig, att du måste lämna allt … Om du förnekar det nu, är du en eländig förrädare; och om du har glömt det är du otacksam.

Han använde sig även - tvivla inte på det, som du ju inte har gjort hittills - av råd och övernaturliga förslag från din föreståndare, som ihärdigt har upprepat ord som du inte får bortse från; och dessutom använde han sig i början - fortfarande för att så god säd i din själ - av den där hedervärde, uppriktige vännen som talade om kraftfulla sanningar för dig, fulla av kärlek till Gud.

- Men med naiv förvåning har du upptäckt att ovännen har sått ogräs i din själ. Och att han fortsätter att så, medan du sover bekvämt och låter ditt inre liv förslappas. - Detta, och inget annat, är orsaken till att du nu hittar motbjudande, världsligt ogräs i din själ, som ibland förefaller kväva det goda vete som du fick …

- Ryck upp det på en gång! Guds nåd räcker. Var inte rädd för att det skall lämna ett tomrum, ett sår … Där kommer Herren att så sitt nya utsäde: kärlek till Gud, broderlig kärlek, iver efter apostolat … Och när det har gått en tid kommer det inte att finnas kvar det minsta spår av ogräs: om du nu, när du fortfarande hinner, sliter upp det med roten; och ännu bättre, om du inte sover, utan vakar om natten i ditt fält.

Saliga de lyckliga själar som, då de hör talas om Jesus - och han talar ständigt till oss - genast känner igen honom som Vägen, Sanningen och Livet.

- Du vet mycket väl att när vi inte får del av den lyckan, är det för att vi inte har bestämt oss för att följa honom.

Ännu en gång har du känt Kristus mycket nära dig. Och ännu en gång har du förstått att du måste göra allting för hans skull.

Närma dig Herren mera … ännu mera! Ända tills han blir din Vän, din Förtrogne, din Vägvisare.

Varje dag känner du dig mer försjunken i Gud …, säger du mig. Då kommer du varje dag att stå närmare dina bröder.

Om du ända tills nu, innan du träffade Honom, ville springa igenom livet med vidöppna ögon för att få reda på allt, kan du från och med nu … springa med en ren blick för att tillsammans med Honom se det som verkligen intresserar dig!

När man har ett inre liv, tar man sin tillflykt till Gud vid varje motgång lika spontant som blodet rinner till i ett sår.

"Detta är min Kropp …" och Jesus offrar sig, gömd under brödets gestalt. Nu är han där, med sitt Kött och sitt Blod, med sin Själ och sin Gudom. Densamme nu som den dag aposteln Tomas satte sina fingrar i hans förhärligade Sår.

- Och ändå går du så många gånger förbi, utan att göra ens en antydan till hälsning av ren artighet, som du gör med vilken bekant som helst som du möter längs vägen.

- Du har betydligt mindre tro än Tomas.

Om man för att befria dig hade fängslat en nära vän till dig, skulle du inte gå och besöka honom, prata en stund med honom, ta med dig presenter, värmen av din vänskap, tröst? … Och om det där samtalet med den fängslade skulle rädda dig från något ont och medföra något gott … skulle du försumma det? Och om det istället för en vän skulle röra sig om din far eller din bror?

- Då så!

Jesus har stannat kvar i den heliga Hostian för vår skull! För att vara kvar vid vår sida, för att stödja oss, för att leda oss. Och kärlek återgäldas endast med kärlek.

- Hur skulle vi kunna annat än att gå till tabernaklet varje dag, även om det bara är för några minuter, för att ge honom vår hälsning och en sons och broders kärlek?

Har du sett det någon gång? En vanlig sergeant eller en obetydlig fänrik …; en välbyggd rekryt närmar sig honom, betydligt mer begåvad än befälet, men likväl uteblir varken hälsningen eller svaret.

Tänk på kontrasten. - Från tabernaklet i den här kyrkan närmar sig … Kristus - sann Gud och sann Människa - som har dött för dig på Korset och som ger dig allt du behöver. Och du går förbi utan att bry dig om det.

Du började göra ett besök varje dag … Det förvånar mig inte att du säger att du börjar tycka vansinnigt mycket om tabernaklets ljus.

Försumma inte att varje dag säga "Jesus jag älskar dig" och att göra en andlig kommunion - åtminstone - som gottgörelse för alla skändningar och helgerån som han utstår för att kunna vara tillsammans med oss.

Hälsar man inte på alla personer som man tycker om, och pratar man inte hjärtligt med dem? Nå, du och jag kommer att - många gånger om dagen - hälsa på Jesus, Maria och Josef, och även vår skyddsängel.

Var mycket hängiven vår Moder. Hon belönar frikostigt de presenter vi erbjuder henne.

Om du dessutom varje dag, i en anda av tro och kärlek, ber den heliga rosenkransen, kommer vår Fru att åta sig att föra dig mycket långt på den väg som leder till hennes Son.

Hur skall vi, utan vår Moders hjälp, klara den dagliga kampen? Söker du den ständigt?

Skyddsängeln följer alltid med oss som vårt främsta vittne. Han kommer att vara den som i din personliga dom kommer att påminna om de ömhetsbetygelser som du har visat vår Herre under ditt liv. Och inte bara det: när du känner dig förlorad till följd av fiendens fruktansvärda anklagelser, kommer din ängel att föra fram alla ditt hjärtas innerligaste impulser - som du kanske själv har glömt - alla de kärleksbetygelser som du har ägnat Gud Fader, Gud Son, Gud helig Ande.

Glöm därför aldrig din skyddsängel, denne himmelske Prins kommer inte att överge dig nu, och heller inte i det avgörande ögonblicket.

Dina kommunioner var mycket kalla: du ägnade Herren lite uppmärksamhet: minsta bagatell gjorde dig tankspridd … - Men sedan du - i ditt inre samtal med Gud - har börjat tänka på att änglarna är närvarande har din attityd förändrats … "de får inte se mig så här!", säger du till dig själv …

- Och se, hur du tack vare detta "vad skall de säga" - som den här gången är av godo - har kommit en bit närmare Kärleken.

När du känner att ditt hjärta är torrt och du inte vet vad du skall säga, ta med förtröstan din tillflykt till Jungfru Maria och säg till henne: du min obefläckade Moder, be för mig.

Om du åkallar henne med tro, kommer hon att låta dig erfara - mitt i din torka - Guds närhet.

Detta kapitel på ett annat språk