Ambition

Inför dem som anser att religion bara är en samling förbud, eller nöjer sig med en halvhjärtad katolicism, inför dem som vill ställa Herren med ansiktet mot väggen eller förvisa honom till ett hörn i själen … inför alla dessa måste vi hävda, med våra ord och med våra gärningar, att vi strävar efter att göra Kristus till en verklig Konung över alla hjärtan … även deras.

Arbeta inte i apostoliska verk som om du bara byggde för stunden … Ägna dig åt dessa uppgifter och hoppas att andra - dina bröder med samma anda - skall kunna skörda vad du frikostigt sår idag och slutföra de byggnader som du lägger grunden för.

När du på allvar kommer att vara besjälad av en kristen anda, kommer dina ambitioner att renas.

- Du kommer inte längre att ivrigt sträva efter berömmelse, utan efter att föreviga ditt ideal.

Om det inte är för att uppföra ett mycket stort verk som verkligen är Guds - heligheten - är det inte värt att hänge sig.

Därför fastslår Kyrkan när den kanoniserar helgon att deras liv varit heroiska.

När du kommer att arbeta på allvar för Herren, kommer din största glädje att bestå i att många konkurrerar med dig.

Bestäm dig verkligen, i denna Guds tid, nu när du lever här på jorden, för att göra något som är värt en ansträngning. Det är bråttom, och varje man - eller kvinna - har ett ädelt, heroiskt och ärofullt uppdrag i denna värld: att upptända Kristi eld i vissna och ruttna hjärtan!

- Det är mödan värt att ge andra friden och glädjen i ett medryckande och jublande korståg.

Du sätter livet på spel för äran … Sätt äran på spel för själen.

Genom de heligas gemenskap måste du känna dig mycket förenad med dina bröder. Försvara denna välsignade enhet utan fruktan!

- Om du skulle vara ensam, så skulle dina ädla ambitioner vara dömda att misslyckas: ett ensamt får är nästan alltid ett förlorat får.

Din brinnande iver roade mig. Inför bristen på materiella medel för arbetet och bristen på hjälp sade du: "Jag har bara två armar, men ibland skulle jag innerligt gärna vilja vara ett monster med femtio armar för att så och samla ihop skörden".

- Be den helige Ande om att bli så effektiv … och han kommer att bönhöra dig!

Du kom över två böcker på ryska och greps av en stor lust att lära dig det språket. Du föreställde dig hur vackert det skulle vara att dö som ett sädeskorn i det landet, som nu är så kargt men som med tiden kommer att ge riklig skörd …

- Jag tycker om din ambition. Men nu måste du ägna dig åt dina små plikter, åt varje dags stora uppdrag, åt dina studier, åt ditt arbete, åt ditt apostolat och framför allt åt din utbildning, vilket - med tanke på hur mycket du ännu har kvar att skära bort - varken är en mindre heroisk eller vacker uppgift.

Vad är det för nytta med en student som inte studerar?

När du tycker att det tar emot att studera, så erbjud Jesus din ansträngning. Säg åt honom att du fortsätter att sitta vid dina böcker för att din kunskap skall bli det vapen som du kommer att bekämpa hans ovänner med och vinna många själar för honom … Då kan du vara säker på att dina studier är på väg att bli till bön.

Om du slösar bort timmar och dagar, om du slår ihjäl tiden, öppnar du din själs dörrar på vid gavel för den onde. Ett sådant handlande är som att säga honom "känn dig som hemma".

Säger du att det är svårt att inte slösa bort tiden? - Det medger jag … Men tänk på att Guds fiender, de "andra" inte vilar.

Tänk dessutom på den sanning som Paulus, en mästare i att älska Gud, förkunnar: tempus breve est!⁴ Det här livet glider oss ur händerna, och det är omöjligt att återfå det.

Inser du hur mycket som hänger på att du är grundligt förberedd? - Så många själar! …

- Kan du nu göra annat än att studera eller arbeta till fulländning?

Det finns två sätt att nå långt: ett sätt - det kristna - är att ädelt och modigt anstränga sig för att tjäna sin nästa. Det andra sättet - det hedniska - är att fegt och simpelt anstränga sig för att sänka andra.

Påstå inte att du lever i Guds närvaro om du inte - alltid och i allt - anstränger dig för att bemöta andra människor, alla människor, med ärligt och klart broderskap.

De som är "ambitiösa" - i fråga om futtiga personliga ambitioner - förstår inte att Guds vänner kan söka "något" för att tjäna och utan "ambition".

Du brinner av iver för en sak: att snabbt bli formad, präglad, polerad och renad, att bli ett harmoniskt redskap som effektivt kommer att utföra det arbete som det är avsett för, det uppdrag som det har tilldelats … på Kristi vidsträckta fält.

Jag ber mycket för att din önskan skall komma att sporra dig när du är trött, när du har misslyckats, när du befinner dig i mörker … för att "det uppdrag som du har tilldelats på Kristi vidsträckta fält" kan inte ändras.

Kämpa bestämt mot denna falska ödmjukhet - du borde snarare kalla den bekvämlighet - som förhindrar dig från att uppföra dig med den mognad som anstår ett välartat Guds barn. Du måste växa!

- Skäms du inte över att se att dina äldre bröder har arbetat hängivet i åratal, medan du ännu inte kan - inte vill kunna - lyfta ett finger för att hjälpa dem?

Låt din själ förtäras av önskningar … Önskningar om kärlek, självuppoffring, helighet, himlen … Tänk inte på om du en dag kommer att få se dem uppfyllda - som någon snusförnuftig rådgivare kommer att råda dig - men önska ständigt mera ihärdigt, för den helige Ande säger att han tycker om att uppfylla önskningar från män som kan önska.

Det skall vara verksamma önskningar, som du måste sätta i verket i dina dagliga uppgifter.

Om Herren har kallat dig "vän", måste du besvara kallelsen, gå med raska steg, med den skyndsamhet som behövs, i Guds takt! Annars riskerar du att förbli blott en åskådare.

Glöm dig själv … Låt din ambition vara att inte leva för något annat än dina bröder, för själarna, för Kyrkan: med ett ord, för Gud.

Mitt i festglädjen i Kana, är det bara Maria som lägger märke till att det fattas vin … En människa kan upptäcka även de minsta tjänster som går att utföra om hon, i likhet med Maria, lever hängivet uppslukad av sin nästas behov, för Gud.