Bön

Kan vi, medvetna om våra plikter, låta en hel dag gå utan att komma ihåg att vi har en själ?

Vår dagliga meditation måste ständigt ge upphov till att vi rättar vår kurs, så att vi inte viker av från vägen.

Den som försummar bönen lever först av sina andliga reserver … och sedan av fusk.

Meditation. En bestämd tid på ett bestämt klockslag. Annars kommer den att anpassas efter vår bekvämlighet: det är brist på självtukt. Och bön utan självtukt är inte särskilt effektiv.

Du saknar inre liv. Det är för att du inte låter din bön omfatta dina närmastes bekymmer och din iver att vinna nya apostlar; för att du inte anstränger dig att se klart, att fatta konkreta föresatser och genomföra dem; för att du inte har ett övernaturligt perspektiv på dina studier, arbetet, dina samtal, ditt umgänge med andra …

- Hur har du det med Guds närvaro, som är en följd av och ett uttryck för din bön?

Inte? … För att du inte hade tid? Du har tid. Dessutom, vad kommer ditt arbete att leda till om du inte har tänkt över det i Herrens närvaro för att få ordning på det? Hur kommer du att kunna avsluta arbetsdagen med mänsklig perfektion utan att samtala med Gud? - Hör här, det är som om du skulle påstå att du inte har tid att studera för att du är mycket upptagen med din undervisning … Utan att studera kan man inte undervisa bra.

Bönen går före allt. Om du förstår det, men inte omsätter det i praktiken, så kan du inte komma och påstå att du inte har tid: du har helt enkelt inte lust att be!

Be, be mera! - Det kan verka olämpligt nu, under tentamensperioden, när du har mera arbete … Du behöver bönen, och inte bara din vanliga bön, som uttryck för andakt. Du behöver be även på stunder som du annars skulle slösa bort, mellan uppgifterna, i stället för att låta dina tankar kretsa kring dumheter.

Det saknar betydelse om du - trots dina ansträngningar - inte lyckas koncentrera dig och nå inre samling. Den bönen kan vara mycket mera värd än den bön du bad i godan ro i kapellet.

En effektiv vana för att upprätthålla Guds närvaro under dagen: varje dag skall det första avtalade mötet vara med Jesus Kristus.

Att be är inte ett privilegium för munkar. Att be är en uppgift för kristna män och kvinnor i världen som vet att de är Guds barn.

Självfallet måste du följa din väg: att vara en handlingens man … som är kallad att vara kontemplativ.

En katolik utan bön? Det är som en soldat utan vapen.

Var tacksam gentemot Herren för den enorma gåva som han givit dig då han låtit dig förstå att "bara en sak behövs". - Och se till att i din dagliga bön inte bara visa tacksamhet. Be även för dem som ännu inte känner honom eller inte förstår honom.

När de försökte "få dig på kroken" undrade du varifrån de fick den där kraften och den där elden som sätter allt i brand. Nu när du själv ber, har du insett att bönen är den källa som springer upp kring sanna Guds barn.

Du ringaktar meditationen … Är det kanske inte så att du är rädd, att du söker anonymitet, att du inte vågar tala med Kristus ansikte mot ansikte?

- Du ser att det finns många olika sätt att ringakta meditationen även om man påstår att man praktiserar den.

Bön: en stund för helig intimitet och fasta föresatser.

Vad väl genomtänkt den där personens bön var då han sade: Herre, överge mig inte. Du ser väl att det finns "en annan" som drar mig i fötterna?

Kommer Herren att sätta min själ i brand på nytt? - Ditt förstånd och den djupa kraften i en avlägsen önskan, kanske är det hoppet, försäkrar dig om att han kommer att göra det … - Men hjärtat och viljan - för mycket av det förra, brist på den senare - sveper in allt i ett stelt och förlamande svårmod, som en grimas eller ett bittert skämt.

Lyssna på den helige Andes löfte: "Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Under tiden skall min rättfärdige leva av sin tro."

Sann bön, den som absorberar hela individen, gynnas inte så mycket av öknens ensamhet som av inre samling.

Vi bad vår kvällsbön mitt ute på fältet, strax före solnedgången. För en åskådare som inte visste vad vi höll på med, måste vi ha sett lite underliga ut. Vi satt tysta på marken, och tystnaden bröts bara när vi läste några punkter för vår betraktelse.

Den där bönen ute på fältet, då vi "tryckte på" för alla dem som kom med oss, för Kyrkan och för själarna, gladde himlen och gav frukt. Vilken plats som helst är lämpad för detta möte med Gud.

Jag tycker om att du i bönen har en tendens att förflyttas många kilometer, att betrakta andra länder än det du bor i. Framför dina ögon passerar folk av andra raser, du hör olika språk … Det är som ett eko av Jesu befallning: euntes docete omnes gentes - gå ut och undervisa alla folk.

För att kunna nå långt bort, ständigt längre bort, skall du tända denna kärleks eld i dem som omger dig. Då kommer dina drömmar och önskningar att förvandlas till verklighet: förr, mer och bättre än du tror!

Ibland kommer din bön att vara intellektuell.

Ibland, kanske sällan, kommer den att vara full av innerlighet; och, kanske ofta, torr, torr, torr … Men det viktiga är att du, med Guds hjälp, inte tappar modet.

Tänk på vakten som står på sin post: han vet inte om kungen eller statschefen befinner sig i palatset; han hålls inte underrättad om vad denne gör, och i de flesta fallen vet inte den betydelsefulla personen vem det är som vakar över hans säkerhet.

- Ingenting av allt det är fallet med vår Gud: Han lever där du lever; han bryr sig om dig; han känner dig och känner till dina innersta tankar. Avvik inte från din vakttjänstgöring i bönen!

Se här, så många välmotiverade svepskäl fienden förser dig med för att du inte skall be: "jag har inte tid" - när du slösar bort den ständigt; "det är inte något för mig", "mitt hjärta känns torrt" …

Att be är inte en fråga om att prata eller att känna, utan om att älska. Och man älskar när man försöker säga Herren något, även om man inte säger någonting alls.

"En minut av intensiv bön: det räcker". Så sade en som aldrig ber.

- Skulle en förälskad människa tycka att det är tillräckligt att betrakta den älskade intensivt under en minut?

Idealet att utkämpa Kristi slag - och att segra i dem - kommer att bli verklighet endast genom bön och uppoffringar, genom tro och kärlek. -Då så … låt oss be, tro, lida och Älska!

Självtukt är den vindbrygga som gör det möjligt för oss att gå in i bönens slott.

Tappa inte modet: hur ovärdig den som ber än är och hur ofullkomlig bönen än blir, så hör Gud den alltid, om den är ödmjuk och uthållig.

Herre, jag förtjänar inte att du lyssnar på mig, för jag är ond, sade en ångerfull människa. Men han tillade: Men … hör nu på mig quoniam bonus - för Du är god.

Efter att ha sänt ut sina lärjungar för att predika, samlade Herren dem när de hade kommit tillbaka och inbjöd dem att följa med honom till en öde trakt för att de skulle kunna vila … Tänk vad Jesus kan ha frågat dem och vad han kan ha berättat för dem! Nå … Evangeliet är fortfarande aktuellt.

Jag förstår fullständigt det du skriver till mig om ditt apostolat: "Jag skall be tre timmar med mina fysikstudier. Det kommer att vara ett bombardemang för att få en annan ställning, som befinner sig på andra sidan biblioteksbordet, att 'falla' … du känner honom redan sedan den där gången du kom förbi hos oss".

Jag minns din glädje när du hörde mig säga att det inte skall finnas något avbrott mellan bönen och arbetet.

De heligas gemenskap: den där unge ingenjören uttryckte det väl, när han sade "Fader, den där dagen och vid den där tiden bad du för mig".

Detta är och kommer alltid att vara den första grundläggande hjälp som vi skall bistå människorna med: bönen.

Vänj dig vid att be muntliga böner på morgonen, när du klär på dig, som små barn gör. - Sedan kommer du under dagen att lättare minnas att du är i Guds närvaro.

Rosenkransen är särskilt effektiv för dem som har intellektuella arbeten eller som studerar. Det som verkar vara ett enformigt sätt att vända sig till vår Fru, som barn till sin mor, förstör nämligen varje antydan till fåfänga eller högmod.

"Obefläckade Jungfru, jag vet mycket väl att jag är en eländig stackare som varje dag begår fler synder …". Härom dagen sade du till mig att du talade så med vår Fru.

Jag rådde dig bestämt att be den heliga rosenkransen, en välsignad upprepning av Hell dig Maria som renar dina upprepade synder.

Ett tråkigt sätt att inte be rosenkransen: att skjuta upp den till dagens sista timme.

När man skall lägga sig ber man den dåligt - om man nu alls ber den - och utan att betrakta mysterierna. På det sättet blir det svårt att undvika den slentrian som kväver den sanna fromheten, den enda fromheten.

Rosenkransen uttalar man inte bara med läpparna, genom att mumla den ena hell dig marian efter den andra. Så ber skenheliga. - För en kristen måste muntlig bön slå rot i hjärtat, så att förståndet kan kontemplera vart och ett av mysterierna medan man ber rosenkransen.

Du skjuter alltid upp rosenkransen till senare och sedan slutar det med att du inte ber den alls för att du är för trött. - Om du inte har någon annan tid, så be den på gatan utan att någon märker det. Dessutom kommer det att hjälpa dig att minnas att du är i Guds närvaro.

"Be för mig", sade jag till honom som jag alltid gör. Och han frågade förvånat: "Har det hänt något?"

Jag blev tvungen att förklara för honom att det ständigt händer oss alla något; och jag tillade att när man inte ber "händer det fler och värre saker".

Förnya dina akter av ånger under dagen: Jesus förolämpas ständigt och tyvärr gottgör man honom inte i samma takt.

Därför upprepar jag ständigt att ju fler akter av ånger man gör, desto bättre är det! För vidare mitt budskap, i ditt liv och när du ger andra råd.

Vad förtjust man blir av att tänka på Bebådelsen. Maria - hur många gånger har vi inte mediterat över det! - är försjunken i bön … Hon använder sig av sina fem sinnen och av alla sina själsförmögenheter för att tala med Gud. I bönen får hon reda på Guds Vilja; och genom bönen gör hon den till sitt livs eget liv. Glöm inte Jungfru Marias exempel!

Detta kapitel på ett annat språk