Station XII: Jesus dör på korset

Överst på korset står orsaken till straffet skriven: Jesus från Nasaret, judarnas konung (Joh 19:19). Alla de som går förbi smädar och hånar honom.

— Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset (Matt 27:42).

En av rövarna tar honom i försvar:

— Han har inte gjort något ont (Luk 23:41)…

Sedan vänder han sig till Jesus med en ödmjuk bön, full av tro:

— Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike (Luk 23:42).

— Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset (Luk 23:43).

Vid korset står hans Moder, Maria, tillsammans med andra heliga kvinnor. Jesus ser på henne, sedan på den lärjunge han älskar och säger till sin Moder:

— Kvinna, där är din son.

Sedan säger han till lärjungen:

— Där är din mor (Joh 19:26-27).

Solen slutar skina och jorden försänks i mörker. Klockan är nästan tre när Jesus utbrister:

— Eli, Eli, lema sabachtani? (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?) (Matt 27:46).

Därefter, medveten om att allt snart kommer att fullbordas, säger han, för att skriftens ord skall gå i uppfyllelse:

— Jag är törstig (Joh 19:28).

Soldaterna dränker en svamp i ättika och efter att ha satt den på en isopstängel för de den till hans mun. Jesus smakar på ättikan och utbrister:

— Det är fullbordat (Joh 19:30).

Förlåten i templet brister i två delar och marken skälver när Herren med stark röst ropar:

— Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46).

Och så ger han upp andan.

Älska offret, som är källan till ett inre liv. Älska korset, som är offeraltaret. Älska smärtan, ända tills du, som Jesus, dricker de sista bittra dropparna ur kalken.

KORTA BETRAKTELSER

1. Et inclinato capite, tradidit spiritum (Joh 19:30) (Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan).

Herren har dragit sitt sista andetag. Hans lärjungar hade många gånger hört honom säga: Meus cibus est … min mat är att göra hans vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk (Joh 4:34). Han har gjort det ända till slutet, tålmodigt, ödmjukt, utan att förbehålla sig något … Oboediens usque ad mortem (Fil 2:8), lydig intill döden, ja, intill döden på korset!

2. Ett kors. En kropp fastnaglad med spikar till bjälken. Ett öppet sår i sidan … Inga andra än hans Moder, några kvinnor och en ung man har stannat kvar hos Jesus. Var är apostlarna? Och de som blev botade från sina sjukdomar: de halta, de blinda, de spetälska? … Och de som hyllade honom? … Ingen svarar! Kristus är omgiven av tystnad.

En dag kan även du erfara Herrens ensamhet på korset. Sök då stöd hos den som har dött och uppstått. Finn din tillflykt i såren på hans händer, på hans fötter, i hans sida. Så kommer du att återfå viljan att börja om på nytt, och du kommer att fortsätta längs din väg med större beslutsamhet och mera verkningsfullt.

3. Det finns en falsk andlighet, i vilken Vår Herre på korset framställs som rasande, upprorisk. En förvriden kropp som verkar hota människorna: Ni har tillintetgjort mig, men jag skall kasta mina spikar, mitt kors, mina törnen över er. De som tänker så känner inte Kristi anda. Han led allt han kunde lida — och eftersom han är Gud, kunde han lida mycket! — men han älskade mer än han led … Och efter att ha dött, tillät han att en lans öppnade ett nytt sår, för att du och jag skulle finna tillflykt vid hans kärleksfulla hjärta.

4. Jag har många gånger upprepat den här versen ur den eukaristiska hymnen: Peto quod petivit latro poenitens, och jag blir lika rörd varje gång: att be som den ångerfulle rövaren! Han erkände att han väl förtjänade sitt fruktansvärda straff … och med ett ord vann han Kristi hjärta och bröt upp himmelens portar åt sig.

5. På korset hänger Herrens kropp, redan livlös. Och när allt folket hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet (Luk 23:48).

Nu när du har ångrat dig, lova Jesus att du — med hans hjälp — inte skall korsfästa honom fler gånger. Säg det med tro. Upprepa det gång på gång: Jag älskar dig, min Gud, för att du alltsedan du föddes, sedan du var barn, överlämnade dig försvarslös i mina armar och litade på min trohet.

Detta kapitel på ett annat språk