Ursäkta min utvikning och låt oss återgå till den röda tråden, fast vi egentligen inte avvikit från ämnet. Ni måste vara övertygade om att yrkeskallet är en väsentlig, oskiljaktig del av vårt liv som kristna. Herren vill att ni skall vara heliga på den plats där ni befinner er, i det yrke som ni har valt, av vilka skäl ni än har gjort det. Jag tycker att alla yrken är goda och ädla - så länge som de inte strider mot Guds lag - och att de kan föras upp till det övernaturliga planet, det vill säga att de kan ledas in i den ström av kärlek som kännetecknar ett Guds barns liv.

Jag kan inte undvika att känna mig något illa till mods när någon som talar med mig om sitt arbete ser ut som ett olyckligt offer och hävdar att det tar si eller så många timmar om dagen, samtidigt som vederbörande i själva verket inte gör hälften så mycket som sina kollegor, vilka när allt kommer omkring kanske bara leds av egoistiska eller i vart fall uteslutande mänskliga motiv. Alla vi som är här och för ett personligt samtal med Jesus har ett mycket konkret yrke: läkare, advokater, ekonomer… Tänk lite på de av era kollegor som utmärker sig för sitt yrkesmässiga anseende, sin hederlighet eller sin hängivna tjänst: ägnar de inte många timmar om dagen - och kanske även om natten - åt sina uppgifter? Har vi kanske inte någonting att lära av dem?

Medan jag talar, granskar jag även mitt eget uppförande. Jag erkänner att jag skäms något när jag ställer de här frågorna och omedelbart vill be Gud om ursäkt, då jag tänker på hur svagt mitt svar är, på hur långt jag är från att utföra den uppgift som Gud har anförtrott åt oss i världen. Kristus - skriver en av kyrkofäderna - har velat att vi skall vara lampor; att vi skall vara lärare för våra medmänniskor; att vi skall vara som jäst; att vi skall leva som änglar bland människor och som vuxna bland barn, som andliga människor bland uteslutande förnuftiga människor; att vi skall vara utsäde; att vi skall bära frukt. Vi skulle inte ens behöva öppna munnen om vårt liv lyste på detta sätt. Ord skulle vara överflödiga, om vi kunde undervisa genom våra handlingar. Det skulle inte finnas en enda hedning, om vi verkligen vore kristna.