83

Om vi är sannfärdiga, kommer vi även att vara rättvisa. Jag tröttnar aldrig på att hänvisa till rättvisan, men här kan vi bara beröra några av dess drag för att inte tappa syftet med dessa reflexioner ur sikte, nämligen att bygga upp ett verkligt och äkta inre liv på de mänskliga dygdernas fasta grund. Rättvisa är att ge åt var och en sitt; men jag skulle vilja tillägga att det inte räcker. Oavsett hur mycket någon än är värd, måste man ge mer än så, för varje människa är ett Guds mästerverk.

Den bästa formen av kärlek till nästan är att generöst överträffa de krav som rättvisan ställer. Sådan kärlek brukar förbli obemärkt, men är fruktbar i himlen och på jorden. Det vore fel att tro att uttryck som att inte gå till överdrift eller gyllene medelväg, när de används om moraliska dygder, innebär medelmåttighet, som om man borde sikta mot att göra hälften av vad man skulle kunna göra. Den medelväg vi ombeds sikta mot ligger halvvägs mellan överdrift och brist och är i själva verket ett krön, en topp: det bästa möjliga handlingssättet, det som klokheten visar oss. Men när det rör sig om de teologala dygderna så finns det ingen medelväg. Vi kan inte tro, hoppas eller älska för mycket. Vi är uppmanade att älska Gud gränslöst, med en kärlek som strömmar över på dem som finns i vår närhet i ett överflöd av generositet, förståelse och kärlek till nästan.

Denna punkt på ett annat språk