Det händer emellertid att vissa människor - de är goda, eller snarare godmodiga - i ord hävdar att de strävar efter att sprida vår tros vackra ideal, men i praktiken nöjer sig med att uppträda ytligt och försumligt i sitt yrkesliv: de agerar som hönshjärnor. Om vi stöter på sådana munväderskristna måste vi hjälpa dem med kärlek och tydlighet, och om det är nödvändigt med hjälp av det evangeliska hjälpmedel som kallas broderlig tillrättavisning: om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse, skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Och om dessa som skryter med att de är katoliker dessutom är äldre, mer erfarna eller har ansvarsfulla poster, så har vi desto större skäl att tala. Vi måste se till att de reagerar och börjar ta sitt arbete på större allvar, hjälpa dem som en god far eller lärare, utan att förödmjuka dem.

Det är mycket gripande att i lugn och ro meditera över den helige Paulus agerande: Ni vet ju själva på vilket sätt ni skall efterlikna oss. Vi var aldrig oordentliga hos er och åt aldrig av andras bröd utan att ha gjort rätt för oss. Vi slet och släpade, arbetade dag och natt för att inte ligga någon av er till last. Inte för att vi skulle sakna rätt till det, men vi har velat ge er ett föredöme att följa. När vi kom till er, gav vi er som föreskrift: den som inte vill arbeta får inte heller äta.