Jesus hade arbetat mycket dagen innan och då han påbörjade vandringen kände han sig hungrig. På grund av hungern går han fram till fikonträdet som på avstånd visar upp ett fantastiskt lövverk. Den helige Markus berättar att det inte var rätta tiden för fikon men vår Herre går fram till fikonträdet för att plocka dem, väl medveten om att det är fel årstid. När han ser att trädet inte ger någon frukt, trots att det verkar så fruktbart med sitt överflöd av blad, befaller han: aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig.

Visst är det starka ord! Du skall aldrig någonsin ge frukt! Vilket intryck måste det inte ha gjort på lärjungarna, särskilt om de tänkte på att det var Guds vishet som talade! Jesus förbannar trädet för att han bara har funnit ett sken av fruktbarhet, lövverk. Därigenom lär vi oss att det inte går att bortförklara att man är overksam. Någon kanske säger: Jag har inte tillräckliga kunskaper … Inga undanflykter! Eller: Det är så att min sjukdom … jag är inte så begåvad … omständigheterna är inte gynnsamma … omgivningen … De ursäkterna duger inte heller! Ve den som pryder sig med ett falskt apostolats lövverk, som visar upp alla yttre tecken på ett fruktbart liv men inte har ärliga avsikter att ge frukt! Det verkar som om han utnyttjar tiden väl, att han rör sig, organiserar, hittar på nya sätt att lösa alla problem … Men han är improduktiv. Ingen kommer att finna näring i hans verk om de saknar övernaturlig sav.

Låt oss be Herren att han må göra oss till människor som är beredda att arbeta med fruktbar heroism. Det finns många människor man kan gå fram till och bara finna blad hos: stora, blanka, glänsande blad, men det är bara lövverk, ingenting annat. Och våra medmänniskor ser på oss i hopp om att stilla sin hunger, som är hunger efter Gud. Vi får inte glömma att vi kan räkna med alla nödvändiga medel. Trots allt vårt elände kan vi Herrens lära väl och har hans nåd.