Att bära frukt åt Gud

Låt oss nu betrakta liknelsen om mannen som skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Han anförtror olika belopp åt var och en, för att de skall förvalta dem under hans frånvaro. Jag tycker att det är mycket lämpligt att vi fäster vår uppmärksamhet på den som tog emot en talent: han uppför sig på ett sätt som skulle kunna kallas "listigt". Han tänker och funderar med sitt simpla förstånd och bestämmer sig sedan för att gräva en grop och gömma sin herres pengar.

Vilken sysselsättning kommer denne man sedan att kunna välja, då han har gjort sig av med arbetsredskapet? Han har oansvarigt gjort det bekväma valet att bara ge tillbaka det som han erhållit. Han kommer att slå ihjäl minuter, timmar, dagar, månader, år, hela livet! De andra anstränger sig, gör affärer, bemödar sig ädelt om att ge tillbaka mer än de erhållit, den rättmätiga frukten, för uppmaningen var mycket tydlig: negotiamini dum venio; ta er an detta arbete för att ge vinst, tills husbonden kommer tillbaka. Men inte han, han slösar bort sitt liv.