280

Låt oss ofta i vår bön, i lugn och ro, meditera över allt det som vi har hört om vår moder. Då kommer vi att i vår själ få det kompendium ingraverat, som vi behöver för att vända oss till henne utan att tveka, särskilt när vi inte har någon annan utväg. Men verkar det inte som om vi handlar så av egennytta? Visst är det så. Men är mödrar kanske ovetande om att vi som är deras barn vanligtvis handlar i viss mån av egennytta och ofta vänder oss till dem som en sista lösning? De är väl medvetna om det och bryr sig inte om det. De är ju mödrar, och deras oegennyttiga kärlek uppfattar - i vår skenbara egoism - den tillgivenhet och den säkra tillit vi som barn känner.

Jag vill inte - vare sig för mig själv eller för er - att vår vördnad för Jungfru Maria skall begränsas till de fall då vi vänder oss till henne med bön om hjälp i svåra stunder. Däremot anser jag inte att vi skall känna oss förödmjukade om det händer vid något tillfälle. Mödrar bokför inte de ömhetsbetygelser som deras barn visar dem; de varken väger eller mäter, småaktigt beräknande. Ett litet bevis på kärlek är som välsmakande honung för dem, och de ger långt mycket mer än de får. Om goda jordiska mödrar handlar så, då kan ni föreställa er vad vi kan förvänta oss av vår moder den heliga Maria.

Denna punkt på ett annat språk