Simon svarade: Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Svaret förefaller förnuftigt. De fiskade vanligtvis vid den tiden på dygnet, och just den natten hade de inte fått någon fångst. Knappast skulle de väl ha fått något mer om de fiskat på dagen? Men Petrus tror: Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten. Han bestämmer sig för att göra som Kristus har rått honom till, han åtar sig att arbeta med förtröstan på Herrens ord. Vad händer då? Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka.

När Jesus gav sig ut till sjöss med sina lärjungar hade han inte bara det fisket i åtanke. När Petrus kastar sig ner för hans fötter och ödmjukt bekänner med orden lämna mig, herre, jag är en syndare, svarar vår Herre därför: Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor. Och all Guds verkningsfulla hjälp kommer inte att saknas heller i detta nya fiske: apostlarna blir redskap för att utföra stora underverk, trots deras personliga brister.