203

Därefter, då de såg det torra fikonträdet, häpnade lärjungarna och sade: "Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?". De första tolv, som hade varit närvarande vid så många av Kristi underverk, häpnar än en gång: deras tro var ännu inte brinnande. Därför försäkrar Herren dem: Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Jesus Kristus ställer detta villkor: att vi skall leva av tron, för då kommer vi att kunna försätta berg. Och det finns så mycket som behöver försättas … i världen och, först och främst, i våra hjärtan. Det finns så många hinder för nåden! Tro, således; tro som stöds av gärningar, tro som stöds av uppoffringar, tro som stöds av ödmjukhet. För tron gör oss allsmäktiga: allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.

Den som lever av tron kan bedöma jordiska ting korrekt, han vet att det som finns här nere, som Moder Teresa av Jesus sade, är en dålig natt i ett dåligt härbärge. Han förnyar sin övertygelse om att vårt liv på jorden är en tid för att arbeta och kämpa, en tid av rening för att återbetala det som vi är skyldiga Guds rättvisa för våra synder. Han vet även att timliga egendomar är medel och använder dem generöst, heroiskt.

Denna punkt på ett annat språk