Vardagsliv och kontemplation

Låt oss återgå till det heliga Evangeliet, och dröja vid det som den helige Matteus berättar om i sitt 21:a kapitel. Han berättar att Jesus, när han var på väg tillbaka till staden, blev hungrig, och då han fick se ett fikonträd vid vägen gick han fram till det. Herre, vilken glädje det är att se dig hungrig, att se dig törstig vid brunnen i Sykar! Jag ser dig som perfectus Deus, perfectus homo: sann Gud, men sann människa, med kött som mitt. Han avstod från allt och antog en tjänares gestalt för att jag aldrig skulle tvivla på att han förstår mig, på att han älskar mig.

Han var hungrig. När vi blir trötta - under arbetet, studierna, ett apostoliskt företag - när mörka moln sänker sig över horisonten, då skall vi vända blicken mot Kristus: mot den gode Jesus, den trötte Jesus, den hungrige och törstige Jesus. Herre, så väl du låter oss förstå dig! Så underbart du får oss att älska dig! Du visar dig för oss som vi själva är, i allt utom i synd: för att vi mycket påtagligt skall kunna förstå att vi tillsammans med dig kan övervinna våra onda böjelser, våra skulder. För varken trötthet, hunger, törst eller tårar är viktiga … Kristus blev trött, han hungrade, törstade, grät. Det viktiga är att kämpa - en älskvärd kamp, för Herren står alltid kvar vid vår sida - för att göra vår himmelske Faders vilja.