Om man olyckligtvis skulle falla, bör man resa sig omedelbart. Med Guds nåd, som vi aldrig kommer att sakna om vi använder oss av medlen, skall man så snart som möjligt nå fram till ånger, ödmjuk uppriktighet och gottgörelse, så att ett tillfälligt nederlag förvandlas till en stor seger för Jesus Kristus

Vänj er även vid att låta kampen ske på platser som ligger långt från fortets murar. Man kan inte gå balansgång på gränsen till det onda: vi bör kraftfullt undvika indirekta viljehandlingar, vi bör förkasta den minsta brist på kärlek; och vi bör främja ivern efter ett ständigt och fruktbart kristet apostolat. Detta apostolat behöver den heliga renheten som grundval och det har dessutom renheten som en av sina mest karaktäristiska frukter. Dessutom bör vi alltid fylla tiden med ett intensivt och ansvarsfullt arbete och bemöda oss om att vara medvetna om Guds närvaro, för vi får aldrig glömma att vi har friköpts till ett högt pris och att vi är den helige Andes tempel.

Och vilka andra råd har jag att ge er? De metoder som kristna alltid använt sig av då de verkligen velat följa Kristus, samma metoder som de första som hänfördes av Jesus använde sig av. De umgicks ofta med Herren i Eukaristin, de åkallade den heliga Jungfrun som barn, de var ödmjuka, måttfulla, tuktade sina sinnen - förman bör inte titta på det man inte får önska, påpekade den helige Gregorius den store - och de gjorde bot.

Ni kanske säger att allt detta endast är en sammanfattning av det kristna livet. Man kan förvisso inte skilja renheten, som är kärlek, från vår tros väsen, som är [den teologala dygden] kärlek, en ständig förnyelse av förälskelsen i Gud som har skapat oss, som har återlöst oss och som ständigt håller oss vid handen, även om vi vid många tillfällen inte märker det. Han kan inte överge oss. Men Sion säger: "Herren har övergivit mig, Herren har glömt mig." Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig! Inger er inte dessa ord en oerhörd glädje?