Jubilate Deo. Exsultate Deo adiutori nostro. Lova Gud, höj glädjerop till Gud som är vår ende hjälpare. Jesus, den som inte förstår det vet ingenting om kärlek, synd eller elände! Jag är en stackars människa och förstår mig på synder, kärlek och elände. Vet ni vad det innebär att lyftas ända upp till Guds hjärta? Kan ni förstå att en människa kan stå inför Herren, öppna sitt hjärta för Honom och beklaga sig inför Honom? Jag beklagar mig exempelvis när han tar till sig unga människor som hade kunnat tjäna Honom och älska Honom många år till på jorden; jag förstår det inte. Men jag beklagar mig med förtröstan, för jag vet att om jag inte längre skulle stödja mig på Guds armar, skulle jag snubbla direkt. Därför tillägger jag omedelbart, långsamt, medan jag accepterar Himlens planer: må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och äras över allting. Amen. Amen.

Det är det handlingssätt som Evangeliet lär oss, det är helig slughet och källan till effektivitet i vårt apostoliska arbete. Det är källan till vår kärlek och den frid som tillkommer oss som Guds barn, den väg genom vilken vi kan sprida tillgivenhet och sinnesfrid till människorna. Det är bara längs denna väg som vi kommer att sluta våra dagar i Kärleken, efter att ha helgat vårt arbete och i arbetet sökt den gömda lyckan i de ting som rör Gud. Vi kommer att uppträda med barns heliga fräckhet och avvisa den falska skam - hyckleriet - som kännetecknar vuxna, som är rädda för att återvända till sin Fader efter att ha upplevt misslyckandet i ett fall.

Jag avslutar med Herrens hälsning som vi hör i dagens Evangelium: pax vobis! Frid åt er alla… Lärjungarna blev glada när de såg Herren, den Herre som följer oss längs vägen till Fadern.