Jag döljer inte att det under dessa år har funnits personer som med uppriktig smärta har sagt till mig: Fader, jag vet inte vad som händer med mig, jag känner mig trött och kall; tidigare kände jag mig säker och rättfram i mitt fromhetsliv, men nu känns det som om jag spelade teater … Nå, till dem som befinner sig i en sådan situation och till alla er svarar jag: Teater? Utmärkt! Herren leker med oss som en far med sina barn.

Det står att läsa i den heliga Skrift: ludens in orbe terrarum, att han leker över hela världen. Men Gud överger oss inte, för omedelbart därefter står det: deliciae meae esse cum filiis hominum, jag har min lust bland människors barn. Herren leker med oss! Och när vi får för oss att vi spelar teater för att vi känner oss kalla, håglösa, när vi känner oss modstulna och viljelösa, när det känns svårt att göra våra plikter och uppnå de andliga mål som vi hade föresatt oss, är stunden inne att tänka på att Gud leker med oss och förväntar sig att vi skall kunna spela vår teater med bravur.

Jag har ingenting emot att berätta för er att Herren ibland har förlänat mig många ynnestbevis, men vanligtvis kämpar jag i motvind. Jag följer min levnadsplan för att jag måste göra det, av kärlek, inte för att jag tycker om det. Men, Fader, kan man spela teater med Gud? Är inte det hyckleri? Var lugn! Det är dags för dig att delta i en mänsklig komedi med en gudomlig åskådare. Härda ut, för Fadern, Sonen och den helige Ande betraktar din komedi; gör allt av kärlek till Gud, för att behaga Honom, även om det är ansträngande.

Vad vackert det är att vara Guds gycklare! Vad vackert det är att spela denna teater av kärlek, med offervilja, utan någon egen tillfredsställelse, för att glädja vår Fader Gud som leker med oss! Ställ dig inför Herren och anförtro dig åt Honom: jag har ingen lust att ägna mig åt det här, men jag uppoffrar det för dig. Och ägna dig verkligen åt ditt arbete, även om du tycker att det är teater. En sådan välsignad teater! Jag försäkrar dig om att det inte är fråga om hyckleri, för hycklare behöver publik för sin pantomim. Däremot är vår teaters åskådare - låt mig upprepa det - Fadern, Sonen och den helige Ande, den heliga Jungfrun, den helige Josef och himlens alla änglar och helgon. Vårt inre liv är inte något annat skådespel än detta: det är Kristus som går förbi quasi in occulto, liksom i hemlighet.