Botgöringsanda

Försöker du redan fatta uppriktiga föresatser? Be Herren att han må hjälpa dig att göra det obekvämt för dig själv av kärlek till Honom; att med naturlighet lägga självtuktens renande väldoft till allt du gör; att förbrukas i hans tjänst utan att ställa till med spektakel, i det tysta, så som den blinkande evighetslampan förtärs i närheten av Tabernaklet. Om du just nu inte kommer på några konkreta sätt att uppfylla de gudomliga uppmaningar som knackar på ditt hjärtas dörr, hör då noga på.

Botgöring är att till punkt och pricka följa det tidsschema du har ställt upp för dig själv, även om kroppen gör motstånd eller förståndet försöker slingra sig undan genom att hänge sig åt overkliga dagdrömmar. Botgöring är att gå upp på utsatt tid. Och att inte skjuta upp, utan ett befogat skäl, den där uppgiften som du tycker är svårare eller mer ansträngande.

Botgöring är att kunna jämka samman dina förpliktelser mot Gud, andra och dig själv genom att vara så krävande gentemot dig själv att du lyckas få den tid som varje uppgift kräver. Du gör bot då du kärleksfullt underkastar dig din böneplan, även om du känner dig utmattad, lustlös eller likgiltig.

Botgöring är att alltid behandla andra ytterst kärleksfullt, till att börja med de dina. Det är att visa största hänsyn mot dem som lider, mot sjuka, mot dem som har det svårt. Det är att tålmodigt besvara besvärliga och störande personer. Det är att avbryta eller ändra våra planer då omständigheterna - andras goda och skäliga behov, framför allt - kräver det.

Botgöring är att med gott humör stå ut med dagens otaliga små motgångar; att inte avbryta en uppgift, även om du för tillfället inte känner samma iver som då du började; att tacksamt äta vad man serverar, utan att vara besvärlig och kräsen.

För föräldrar och, i allmänhet, för dem som skall leda eller utbilda andra, är botgöring att tillrättavisa när man måste, i enlighet med felets art och egenskaperna hos den person som behöver denna hjälp, fri från dum och sentimental subjektivitet.

Botgöringsandan gör att vi inte fäster oss oordnat vid våra storartade skisser över framtida projekt där vi redan har förutsett våra mästerstreck och våra förträffliga penseldrag. Vilken glädje ger vi inte Gud då vi villigt avstår från vårt klotter och kludd och låter Honom lägga till de penseldrag och färger som behagar Honom!