Som hjärtats slag

Jag vet att medan jag talar, så begrundar ni ert eget handlande i Guds närvaro. Är det inte sant att de flesta misstämningar som oroar din själ, denna brist på inre frid, beror på att du inte har besvarat Guds uppmaningar, eller på att du kanske gick längs hycklarnas väg för att du sökte dig själv? I det sorgliga syftet att upprätthålla ett sken av kristet handlande inför dem som finns i din omgivning, vägrade du i ditt inre att acceptera försakelsen, att tukta dina förvridna lidelser, att ge dig själv villkorslöst, självuppoffrande, som Jesus Kristus.

Tänk på att ni i dessa stunder av betraktelse vid Tabernaklet inte får nöja er med att lyssna till vad prästen säger som för att förkroppsliga den enskildes personliga bön. Jag föreslår några överväganden för dig, anger några punkter, för att du aktivt skall ta fasta på dem, begrunda dem för dig själv och förvandla dem till ett ämne för ett personligt och tyst samtal mellan dig och Gud. Därigenom kan du tillämpa dem på din nuvarande situation och med de ljus som Herren skänker dig inse vad som är riktigt och skilja det från vad som går i fel riktning, för att med hans nåd korrigera ditt handlande.

Tacka Herren för den mängd goda gärningar du har gjort oegennyttigt, för du kan som psalmisten sjunga: Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn, han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta. Be Honom även om förlåtelse för dina underlåtelser eller för de felsteg som lett dig in i hyckleriets beklagansvärda labyrint, då du påstod att du sökte efter Guds ära och din nästas väl, men i själva verket ärade dig själv… Var djärv, var generös och säg nej! Säg att du inte längre vill bestjäla Herren och mänskligheten.