Låt oss avsluta med ett citat ur Evangeliet i dagens mässa: Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Vilket tydligt tecken på storsinthet är inte denna Marias frikostighet! Judas klagar på att man slösat bort parfym som var värd - i sin girighet har han räknat ut det omsorgsfullt - minst 300 denarer.

Om vi lösgör oss från tingen på ett äkta sätt kommer vi att vara mycket generösa mot Gud och våra bröder; att vara aktiva, att söka medel, att ge oss själva för att hjälpa de behövande. En god kristen kan inte nöja sig med ett arbete som gör det möjligt för honom att försörja sig och sin familj: hans hjärtas storhet kommer att få honom att kavla upp ärmarna för att hjälpa andra, av kärlek till nästan och av rättvisa, som den helige Paulus skrev till de kristna i Rom: Makedonien och Achaia har nämligen beslutat att göra en insamling för de fattiga bland de heliga i Jerusalem. Så beslöt de; de står ju också i skuld till dem. Ty eftersom hedningarna har fått del av deras andliga goda, är de i sin tur skyldiga att bistå dem med det materiella.

Var inte småsinta eller snåla mot den som så generöst har skänkt oss så mycket, som till och med fullständigt har utgivit sig själv för oss, utan förbehåll. Tänk, vad kostar det er - även ekonomiskt - att vara kristna? Men glöm framför allt inte att Gud älskar en glad givare. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål.

Låt oss nu, då vi under stilla veckan närmar oss Jesus Kristi lidande, be den heliga Jungfrun att även vi, som hon, skall kunna ta denna lära till våra hjärtan och begrunda den.