Vi bör vara krävande gentemot oss själva i vårt dagliga liv för att inte hitta på problem som inte finns och konstgjorda behov, vilka när allt kommer omkring beror på att vi är inbilska, nyckfulla, bekväma eller lata. Vi bör gå till Gud med raska steg, utan barlast eller hinder som försvårar vår vandring. Det är inte genom att inte äga som man är fattig i anden, utan genom att verkligen lösgöra sig från allting, och just därför måste vi vara försiktiga och inte lura oss själva genom att med inbillade motiv förklara varför vi inte klarar oss utan vissa saker. Sök det som är tillräckligt, sök det som räcker. Och se till att inte vilja ha mer. Vad som går utöver det är en börda, inte en lättnad; det tynger dig i stället för att lyfta dig.

Då jag ger er dessa råd, tänker jag inte på extraordinära, ovanliga eller komplicerade situationer. Jag känner någon som använde papper som bokmärken och skrev bönesuckar på dem för att hjälpa sig att vara medveten om Guds närvaro. Och så började han vilja bevara sin skatt omsorgsfullt, tills han upptäckte att han höll på att fästa sig vid de där värdelösa papperslapparna. Se där vilket dygdemönster! Jag skulle gärna visa er allt mitt elände om det kunde vara till någon hjälp. Jag har berättat lite ur mitt inre, för att hjälpa dig att se efter om det händer någonting liknande inom dig: dina böcker, dina kläder, ditt skrivbord, dina … avgudar av krimskrams.

I sådana fall råder jag er att rådfråga er andlige vägledare, utan att vara barnsliga eller skrupulösa. Ibland kommer det att räcka med den lilla uppoffringen att inte använda något under en kort tid. Och i andra fall är det inte hela världen om du en dag avstår från det transportmedel som du vanligtvis använder dig av och ger bort det belopp du därigenom har sparat, även om det är mycket lite pengar. Under alla omständigheter så kommer du, om du innerligt strävar efter att lösgöra dig, att ständigt upptäcka diskreta och verkningsfulla tillfällen att träna dig i det.

Efter att ha öppnat mitt inre för er, måste jag även bekänna att jag är fäst vid något som jag aldrig skulle vilja avstå från: nämligen att verkligen tycka om er alla. Jag har lärt mig det av den bäste Mästare som finns och jag skulle vilja följa hans exempel så troget man bara kan genom att älska människorna utan gräns, till att börja med dem som befinner sig i min närhet. Blir ni inte rörda av den brinnande tillgivenhet - denna kärlek! - som Jesus Kristus hyste gentemot en av sina lärjungar som Evangelisten beskriver som quem diligebat Jesus, den som Jesus älskade?