Om ni alltid vill handla som herrar över er själva, råder jag er att lägga ned stor ansträngning på att lösgöra er från allt, utan rädsla, utan fruktan eller misstro. När ni sedan ägnar er åt att uppfylla era personliga plikter, plikter gentemot familjen eller andra …, så använd er hederligt av ärliga världsliga medel och tänk på att tjäna Gud, Kyrkan, era kära, er yrkesuppgift, ert land, hela mänskligheten. Inse att det viktiga inte består i att faktiskt äga det ena eller att sakna det andra, utan i att uppföra sig i enlighet med den sanning som vår kristna tro lär oss: skapade tillgångar är inte någonting annat än just medel. Avvisa därför illusionen att medlen skulle vara någonting definitivt: Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

När någon låter sin lycka kretsa uteslutande kring världsliga ting - jag har bevittnat verkliga tragedier - använder han dem inte på ett förnuftigt sätt utan förstör den ordning som Skaparen i sin vishet har inrättat. Hjärtat känner sig då olyckligt och otillfredsställt och ger sig ut på en vandring präglad av ständigt missnöje och förslavas slutligen redan på jorden, som ett offer för de tillgångar som en gång kanske har förvärvats genom otaliga ansträngningar och försakelser. Men framför allt råder jag er till att aldrig glömma att Gud inte ryms, att han inte bor, i ett hjärta som är nedsmutsat av oordnad, grov och fåfäng kärlek. Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Låt oss därför förankra hjärtat i den kärlek som kan göra oss lyckliga … Låt oss eftersträva himmelens rikedomar.