102

En åsna som tron

Låt oss återvända till Evangeliet och betrakta vår modell, Jesus Kristus.

Apostlarna Jakob och Johannes har genom sin mor bett att Kristus skall låta dem få platserna på hans vänstra och högra sida. De övriga apostlarna blir indignerade. Och vad svarar vår Herre? Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Vid ett annat tillfälle var lärjungarna på väg till Kafarnaum och Jesus gick kanske - som vid andra tillfällen - före dem. Och när de var hemma igen, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" De teg, för på vägen hade de tvistat - ännu en gång - om vem av dem som var den störste. Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare." Så tog han ett barn och ställde det framför dem, och efter att ha lagt armen om det sade han: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan den som har sänt mig."

Blir ni inte hänförda av Jesu sätt att handla? Han undervisar dem och för att de skall förstå ger han dem ett åskådligt exempel. Han kallar på ett barn, ett av dem som sprang omkring i huset, och kramar om det. Vad talande vår Herres tystnad är! Han har redan sagt allt: Han älskar dem som gör sig lika barn. Därefter tillägger han att resultatet av denna enkelhet, av denna andens ödmjukhet, är att kunna omfamna Honom och Fadern som är i himlen.

Denna punkt på ett annat språk