Guds änglar

Ego cogito cogitationes pacis et non afflictionis, mina avsikter med er är frid och inte olycka, säger Herren. Låt oss vara fridens människor, rättvisans människor, människor som gör vad gott är, så kommer Herren inte att vara vår domare, utan vår vän, vår bror, vår Kärlek.

Må vi under vår – glada! – vandring på jorden åtföljas av Guds änglar. Innan vår återlösare föddes – skriver den helige Gregorius den store – hade vi förlorat vänskapen med änglarna. Arvsynden och våra dagliga synder hade avlägsnat oss från deras strålande renhet …men alltsedan den stund vi erkände vår Konung, har änglarna erkänt oss som medborgare i likhet med dem.

Och eftersom himlens Konung har velat anta vårt jordiska kött, drar sig änglarna inte längre undan vårt elände. De vågar inte anse att vår natur skulle vara underlägsen deras, utan tillber den i himlens Konungs person, upphöjd över dem. Nu ser de inte längre några svårigheter i att betrakta människan som en kamrat.

Maria, vår Konungs Mor, vårt hjärtas drottning, tar sig an oss som endast hon kan. Du barmhärtighetens moder, nådens tron: vi ber dig att hjälpa oss, så att vi i våra liv och i våra närmaste medmänniskors liv kan skriva kärlekens enkla poesi, vers på vers, quasi fluvium pacis, som en fridens flod. För du är ett hav av gränslös barmhärtighet: alla floder rinner ut i havet och havet fylls inte.