Glädje, övernaturlig och mänsklig optimism, är förenliga med fysisk trötthet, smärta, tårar — för vi har ett hjärta — och med svårigheter i vårt inre liv eller vår apostoliska uppgift.

Han, perfectus Deus, perfectus Homo — fullkomlig Gud och fullkomlig människa — som åtnjöt all himmelens lycka, ville erfara utmattning och trötthet, tårar och smärta … för att vi skulle förstå att vi måste vara mycket mänskliga för att vara övernaturliga.