Min son, hör noga på: var lycklig när man behandlar dig illa och tar heder och ära av dig, när många människor vänder sig mot dig och det blir på modet att spotta på dig, för att du är omnium peripsema — mänsklighetens drägg …

Det är svårt, mycket svårt. Det är hårt, ända tills man — slutligen — närmar sig tabernaklet med en känsla av att vara världens avskum, en stackars mask, och uppriktigt säger: "Herre, om du inte behöver min heder, varför skulle då jag bry mig om den?"

Ett Guds barn vet inte vad det innebär att vara lycklig tills det når den grad av nakenhet, av hängivelse, som är hängivelse av kärlek men grundad på självtukt och smärta.