Arbete

Genom den helige Paulus undervisning vet vi att vi skall förnya världen i Jesu Kristi anda, att vi skall sätta Herren högst upp på och längst in i alla ting.

Tycker du att du gör det i ditt arbete, i ditt yrkesliv?

Varför försöker du inte att sätta hela ditt liv i Guds tjänst: arbete och vila, tårar och glädjeämnen?

Du kan … och du bör!

Varje skapad varelse, alla händelser i detta liv, utan undantag, bör bli trappsteg som för dig till Gud och som får dig att lära känna honom och älska honom, och tacka honom, och att göra så att alla andra lär känna och älska honom.

Vi är förpliktade att arbeta, och att arbeta samvetsgrant, med ansvarskänsla, kärlek och uthållighet, utan slarv och ytlighet: Gud har nämligen ålagt oss att arbeta, och Gud skall man, som psalmisten säger, lyda in laetitia — med glädje!

Vi bör erövra alla mänskliga ädla värden för Kristus.

När man verkligen lever kärleken till nästan har man inte tid att söka sig själv. Det finns inte utrymme för högmodet, man finner bara tillfällen att tjäna!

Vilken verksamhet som helst — oavsett om den mänskligt sett är mycket viktig eller inte — bör bli ett medel för dig att tjäna Herren och människorna: däri består den verkliga omfattningen av dess betydelse.

Arbeta alltid och i allt offervilligt, för att sätta Kristus på toppen av all mänsklig verksamhet.

Att motsvara nåden är någonting man gör även i dagens små händelser, som förefaller oviktiga men som ändå har Kärlekens enorma betydelse.

Man får inte glömma att arbete som mänskligt sett är värdigt, ädelt och hederligt kan — och bör! — upphöjas på det övernaturliga planet och bli ett gudomligt göromål.

Genom att växa och leva som en av oss avslöjar Jesus, vår Herre och vår förebild, att människornas liv — ditt liv — de vanliga och vardagliga sysslorna, har en gudomlig betydelse som tillhör evigheten.

Beundra vår Fader Guds godhet: fylls du inte av glädje av att med säkerhet veta att även ditt hem, din familj, ditt land, som du älskar vansinnigt mycket, kan helgas?

Min dotter, du som har bildat familj, jag vill gärna påminna dig om att ni kvinnor — det är du väl medveten om! — är mycket starka, och att ni förmår svepa in er styrka i en alldeles särskild ljuvhet, för att det inte skall märkas. Och med denna styrka kan ni göra er make och era barn till Guds redskap eller till djävlar.

Du kommer alltid att göra dem till Guds redskap: Herren räknar med din hjälp.

Jag blir rörd av att Aposteln kallar det kristna äktenskapet för sacramentum magnum — ett stort sakrament. Även av detta påstående drar jag slutsatsen att föräldrarnas arbete är av största vikt.

Ni deltar i Guds skapande kraft och därför är människornas kärlek helig, ädel och god: den är en hjärtats glädje som Herren — i sin kärleksfulla försyn — vill att andra frivilligt skall avstå från.

Varje barn som Gud skänker er är en stor gudomlig välsignelse: var inte rädda för att få barn!

I mina samtal med många äkta par insisterar jag på att så länge som de och deras barn lever bör de hjälpa barnen att bli heliga, medvetna om att i denna värld blir ingen av oss helig. Vi kommer bara att kämpa, kämpa och åter kämpa.

Och jag tillägger: ni, kristna mödrar och fäder, är väldiga andliga motorer som ger era kära Guds styrka i denna kamp, för att vinna, för att bli helgon. Svik dem inte!

Var inte rädd för att tycka om människor för Hans skull: och oroa dig inte om du älskar de dina ännu mer, så länge som du älskar dem så väldigt mycket, men ändå älskar Honom miljoner gånger mer.

Coepit facere et docere — först handlade Jesus, sedan undervisade han. Du och jag bör vittna genom vårt exempel, för vi kan inte leva ett dubbelliv: vi kan inte lära ut vad vi inte själva gör. Med andra ord: vi bör lära ut det som vi åtminstone strävar efter att leva.

Du som är kristen: du är skyldig att vara exemplarisk inom alla områden, även som medborgare, då du uppfyller de lagar som syftar till det allmännas bästa.

Du är mycket krävande. Överallt, rentav i offentliga toaletter, begär du att andra skall göra sin plikt — Det är deras skyldighet! säger du. Har du tänkt på om du iakttar dina arbetstider, på om du arbetar samvetsgrant?

Uppfyll alla dina samhälleliga plikter, utan att dra dig undan en enda skyldighet; och utöva alla dina rättigheter för det allmännas väl, utan att göra några oförnuftiga undantag.

Även där bör du ge ett kristet exempel.

Om vi verkligen vill helga arbetet, är det nödvändigt och ofrånkomligt att uppfylla det första villkoret: att arbeta — och arbeta bra! — med mänskligt och övernaturligt allvar.

Din kärlek till nästan bör vara älskvärd: på dina läppar bör det alltid finnas ett leende för alla, med vederbörlig takt och naturlighet, även om du gråter inombords. Tjäna alla utan förbehåll.

Ditt halvfärdiga arbete är bara en karikatyr av det brännoffer som Gud begär av dig.

Om du hävdar att du vill efterlikna Kristus … och du har tid över, är du på väg att bli ljum.

Yrkesarbetet — även arbetet i hemmet är ett ytterst viktigt yrke — är ett bevis på människans värdighet; ett tillfälle för att utveckla den egna personligheten; ett band som förenar människor med varandra; ett sätt att bidra till att det samhälle vi lever i blir bättre och till hela mänsklighetens framsteg …

För en kristen är dessa perspektiv ännu vidare och mer omfattande, för arbetet — som Kristus åtog sig som en återlöst och återlösande verklighet — blir ett medel för och en väg till helighet, en konkret uppgift som kan helgas och som helgar.

Herren har velat att hans barn, vi som har fått trons gåva, skall visa den ursprungliga optimistiska synen på skapelsen, "kärleken till världen" som pulserar i kristendomen.

Därför får det aldrig saknas entusiasm i ditt yrkesarbete eller i din ansträngning för att bygga upp det jordiska samhället.

Du bör vara vaksam, så att dina framgångar eller misslyckanden i yrkeslivet — de kommer! — inte får dig att glömma, ens tillfälligt, det verkliga syftet med ditt arbete: Guds ära!

Den kristnes ansvar i arbetet består inte bara i att fylla timmarna, utan i att utföra arbetet med teknisk och yrkesmässig kompetens … och framför allt med kärlek till Gud.

Vad sorgligt det är att slå ihjäl tiden, som är en skatt som Gud skänkt oss!

Eftersom alla hederliga yrken kan och bör helgas, har inget Guds barn rätt att säga: jag kan inte verka apostoliskt.

Av Jesu Kristi liv i det fördolda bör du dra följande slutsats: att inte ha bråttom … trots att det är vad du har!

Det vill säga, först av allt kommer det inre livet; resten, apostolatet, allt apostolat, är en naturlig konsekvens.

Bemöt denna världs problem med övernaturligt perspektiv och i överensstämmelse med dina moraliska grundsatser, som varken hotar eller förstör personligheten, utan ger en ram för den.

Därigenom kommer du att ge ditt handlande en livgivande kraft som är medryckande; och du kommer att stärkas i din vandring längs den rätta vägen.

Gud vår Herre vill att du skall vara helig, så att du kan helga andra. — Och därför är det nödvändigt att du — modigt och uppriktigt — ser på dig själv, ser på Gud vår Herre … och därefter, först därefter, ser på världen.

Utveckla dina ädla, mänskliga egenskaper. De kan vara utgångspunkten för din helgelse. Samtidigt skall du komma ihåg att man — som jag redan har sagt vid ett annat tillfälle — när man tjänar Gud, bör man göra ett brännoffer av allt, även av "vad folk skall säga" och även av sitt rykte, om det skulle vara nödvändigt.

Du behöver utbildning, för du bör ha en djup ansvarskänsla, med vilken du skall främja och driva på katolikernas deltagande i samhällslivet, med vederbörlig respekt för var och ens frihet, och även påminna alla om att de skall leva i överensstämmelse med sin tro.

Genom ditt yrkesarbete, som du utövar med den övernaturliga och mänskliga perfektion som är möjlig, kan — bör! — du införa kristna värderingar där du utövar ditt intellektuella yrke eller ditt praktiska yrke.

Som kristen är du skyldig att handla, att inte dra dig undan, att samarbeta för att tjäna det gemensamma bästa, lojalt och med personlig frihet.

Vi som är Guds barn, medborgare med samma rättigheter som alla andra, bör delta "utan fruktan" i alla människornas hederliga aktiviteter och organisationer, för att Kristus skall vara närvarande i dessa.

Vår Herre kommer att utkräva en noggrann redogörelse av var och en av oss om vi, av slapphet eller bekvämlighet, underlåter att, i all frihet, ingripa i de mänskliga verk och beslut som samhällets nuvarande och framtida situation är beroende av.

Med en känsla av djup ödmjukhet — starka genom vår Guds namn och inte, som psalmisten säger, genom "våra vagnar och våra hästar" — bör vi, utan falsk mänsklig hänsyn, se till att det inte finns ett enda hörn av samhället i vilket man inte känner Kristus.

Med frihet och i överensstämmelse med dina intressen eller egenskaper skall du aktivt och effektivt delta i ditt lands hederliga föreningar, officiella eller privata, med ett deltagande som är fyllt av kristen anda: dessa organisationer saknar aldrig betydelse för människornas jordiska och eviga goda.

Ansträng dig för att de institutioner och mänskliga organisationer som du arbetar och rör dig i som fullvärdig medborgare rättar sig efter de principer som styr en kristen världsåskådning.

Tvivla inte på att du därigenom tillförsäkrar människorna medlen för att leva i överensstämmelse med sin värdighet, och du kommer att göra det möjligt för många människor att med Guds nåd personligen besvara sin kristna kallelse.

Av fromhet och bildning är det en kristen och en medborgerlig skyldighet, att försvara och främja de minnesmärken som placerats ut längs vägar och stigar — krucifix, bilder av Jungfru Maria o.s.v. — och återuppbygga det som vandalism eller tidens gång förstör.

Det är nödvändigt att kraftfullt motsätta sig "friheten till förtappelse", som är ett barn till liderligheten, ett barnbarn till onda lidelser, ett barnbarnsbarn till arvssynden … och som i rätt nedstigande led härstammar — det är uppenbart — från djävulen.

För att vara objektiv, och för att de inte skall göra mer skada, måste jag insistera på att man varken skall göra reklam för Guds fiender eller lovsjunga dem … inte ens efter döden.

Idag angrips vår moder Kyrkan i samhället och rentav av vissa länders regeringar. Därför sänder Gud sina barn — dig! — för att kämpa och sprida sanningen inom dessa områden.

Eftersom du är en vanlig medborgare, just på grund av din samhörighet med världen, likadan — varken mer eller mindre — som dina kollegor, bör du vara modig, ibland mycket modig, och göra din tro "påtaglig": de bör se dina goda gärningar och de skäl som driver dig.

En Guds son — du — får inte frukta att leva i den miljö — yrkesmässigt, socialt … — som är hans egen: han är aldrig ensam!

Gud vår Herre, som alltid följer dig, ger dig medel att vara honom trogen och föra dina medmänniskor till honom.

Allt av Kärlek! Detta är helighetens och lyckans väg.

Bemöt ur denna synvinkel ditt intellektuella arbete, de högsta andliga ting och de som är mest jordnära, de saker som vi alla nödvändigtvis måste göra, så kommer du att leva lycklig och med frid.

Som kristen kan du, inom ramen för tron och moralen, ge efter i allt som är ditt och ge efter av hela ditt hjärta … men i det som tillhör Jesus Kristus får du inte ge vika!

Förödmjuka ingen när du måste fatta beslut: var finkänslig; respektera den underlydandes förnuft och vilja.

Det är förståeligt att du behöver använda dig av världsliga medel. — Men ansträng dig mycket för att lösgöra dig från allt världsligt, så att du alltid använder dessa världsliga medel i syftet att tjäna Gud och människor.

Planera allt? — Allt!, sade du till mig. Jag håller med; det är nödvändigt att handla klokt, men glöm inte att mänskliga företag, svåra eller vanliga, alltid har kvar ett visst utrymme för det oförutsedda … och att en kristen dessutom varken får spärra vägen för hoppet eller bortse från Guds försyn.

Du bör ha en sådan övernaturlig syn på ditt arbete att du bara låter dig uppslukas av din verksamhet för att gudomliggöra den: då blir det jordiska gudomligt, det timliga evigt.

Företag för Gud går aldrig om intet på grund av brist på pengar; de går om intet på grund av brist på den rätta andan.

Blir du inte glad av att känna Jesu fattigdom så nära dig? … Det är så vackert att rentav sakna det nödvändigaste! Men som han: i det fördolda och i tystnad.

Uppriktig fromhet, verklig kärlek till Gud, får en att arbeta och att uppfylla vardagens plikter — även om det kostar på.

Man har ofta betonat den fara som är förknippad med att handla utan ett inre liv som drivkraft: men man borde även understryka faran med ett inre liv — om det alls är möjligt — utan handlingar.

Den inre kampen avlägsnar oss inte från våra jordiska göromål: den får oss att genomföra dem bättre!

Din existens består inte i att upprepa likadana handlingar, för varje handling bör vara riktigare, effektivare, mer fylld av kärlek än den föregående. — Varje dag bör du ha mera ljus, mera iver … för Hans skull!

Varje dag bör du göra allt du kan för att lära känna Gud, för att "umgås" med honom, för att bli mer förälskad i honom för varje ögonblick som går och för att inte tänka på någonting annat än hans Kärlek och ära.

Du kommer att uppfylla den handlingsplanen, min son, om du inte — av någon som helst orsak! — försummar den tid du har satt av för bön, medvetenheten om Guds närvaro (med bönesuckar och andliga kommunioner för att tända din iver), din

heliga mässa, som du skall delta i med lugn och ro, och ditt arbete, som du skall avsluta väl för Hans skull.

Jag kommer aldrig att dela uppfattningen — även om jag respekterar dem som tycker så — att man skall skilja bönen från det aktiva livet, som om de vore oförenliga.

Vi som är Guds barn bör vara kontemplativa: personer som mitt i folkvimlet kan finna själens tystnad i ett konstant samtal med Herren; och titta på honom som man tittar på sin Fader, som man tittar på en Vän som man älskar till vansinne.

En from människa, som är from utan att vara bigott, utför sina arbetsuppgifter med perfektion, för hon vet att detta arbete är bön som frambärs till Gud.

Att vi är Guds barn kommer att få oss — jag insisterar — att ha en kontemplativ anda mitt i alla mänskliga aktiviteter — att vara ljus, salt och jäst genom bön, självtukt, troskunskap och yrkesbildning — och att uppnå följande målsättning: Ju djupare vi engagerar oss i världen, desto mer bör vi tillhöra Gud.

Äkta guld och diamanter finner man djupt i jordens inre, inte i sin egen handflata.

Din uppgift att helga — dig själv och andra — beror på den iver, den glädje, det dolda, normala, vanliga arbete du dagligen utför.

I vårt vanliga uppträdande behöver vi en kraft som vida överstiger den legendariske kung Midas: han förvandlade allt han rörde vid till guld.

Vi förvandlar — genom kärleken — vårt vardagslivs mänskliga arbete till Guds verk, som kommer att vara för evigt.

Om du bestämmer dig för det, kan allt i ditt liv uppoffras till Herren, allt kan bli föremål för samtal med din Fader i himlen, som ständigt förbereder och skänker dig nytt ljus.

Arbeta med glädje, med frid, i Guds närvaro.

Då kommer du dessutom att utföra din uppgift med sunt förnuft: du kommer att nå ända fram, även om du känner dig utmattad, du kommer att utföra den väl … och dina gärningar kommer att behaga Gud.

Du bör — under hela din dag — föra ett konstant samtal med Herren, som även tar sin början i händelserna kring dina yrkesuppgifter.

Gå i tanken till tabernaklet … och uppoffra det arbete du håller på med till Herren.

Försök att därifrån, från din arbetsplats, låta ditt hjärta fly till Herren, ställ dig vid tabernaklet, och säg till honom, helt enkelt: Jesus, jag älskar dig.

Var inte rädd för att kalla honom så — Jesus — och att upprepa det ofta.

Så här förberedde sig en präst för att be, medan han läste tidegärden: "Jag kommer att ha som regel att säga, innan jag börjar, ’jag vill be som helgonen’ och sedan kommer jag att be min skyddsängel att sjunga Herrens lov tillsammans med mig."

Försök att handla så i din muntliga bön, och gör det även som hjälp för att minnas att du är i Guds närvaro under arbetet.

Gud har kallat dig till att följa en konkret väg: att delta i alla världens angelägenheter, samtidigt som du — även i ditt yrkesarbete — är förankrad i Gud.

Förlora aldrig ditt övernaturliga perspektiv. — Korrigera dina avsikter, som man korrigerar ett fartygs kurs på öppet hav: genom att se på stjärnan, genom att se på Maria. Då kommer du att vara säker på att alltid komma i hamn.

Detta kapitel på ett annat språk