96

När ett äkta par inte kan få barn, känner de ofta en stor besvikelse, vilket ibland leder till osämja och missförstånd. Vilken mening anser Ni att barnlösa kristna par kan finna i sitt äktenskap?

För det första vill jag be dem att inte ge upp allt för lätt. Först av allt skall de be Gud om att ge dem barn, att — om det är hans vilja — välsigna dem så som han välsignade Gamla testamentets patriarker. De bör sedan — både mannen och kvinnan — rådfråga en kunnig läkare. När Gud trots detta inte skänker dem barn, får de inte bli besvikna: de skall vara glada och i just detta upptäcka Guds vilja för dem. Ofta skänker Gud inga barn därför att han förväntar sig mera. Gud ber dem att visa samma engagemang och samma finkänsliga hängivelse för nästan, utan att få uppleva den mänskliga glädjen som kommer av att ha egna barn. Det finns ingen anledning för ett sådant äkta par att känna sig misslyckade eller att bli nedslagna.

Om makarna har ett inre liv, kommer de att förstå att Gud uppmanar dem att förvandla sina liv till ett frikostigt kristet tjänande, ett annorlunda apostolat än det de skulle utövat gentemot sina barn, men fördenskull inte mindre storartat.

De skall se sig omkring och snart upptäcka människor som behöver hjälp, kärlek och tillgivenhet. Det finns dessutom många apostoliska verksamheter där de kan engagera sig. Och om de förstår att lägga ner hela sitt hjärta i en sådan uppgift, att glömma sig själva och storsint tjäna andra, kommer deras fruktsamhet bli stor och de kommer att uppleva ett andligt föräldraskap som kommer att fylla deras själar med sann frid.

Hur detta konkret ser ut skiljer sig från fall till fall, men det handlar alltid om att tjänstvilligt och kärleksfullt bry sig om andra. Gud ger alltid sin belöning och kommer att skänka en djup glädje åt sådana ödmjuka och frikostiga människor som inte tänker på sig själva.

Denna punkt på ett annat språk