Skulle Ni kunna berätta om Verkets expansion under de senaste fyrtio åren? Vilka är Verkets viktigaste apostoliska aktiviteter?

Först och främst måste jag säga att jag tackar Gud för att han har låtit mig se Verket spridas över världen endast fyrtio år efter dess början. När Verket föddes — i Spanien 1928 — föddes det romerskt, vilket för mig är detsamma som katolskt, universellt. Och därför var det från första början ett oundvikligt mål att sprida sig till alla länder.

När jag ser tillbaka på dessa år minns jag många saker som gör mig mycket lycklig. Tillsammans med svårigheter och sorger, som på något sätt är livets salt, påminner de mig om Guds nåds verkningskraft och om den glada självutgivelsen hos så många män och kvinnor som har förblivit trogna. Det viktigaste apostolatet i Opus Dei är nämligen — och det vill jag betona — det som varje medlem utövar på sin arbetsplats, med sin familj, bland sina vänner. Det är ett apostolat som inte väcker uppmärksamhet och inte lätt kan uttryckas i siffror, men som bär frukter av helighet hos tusentals människor som stilla och effektivt går i Kristi fotspår mitt i sitt dagliga arbete.

Det finns inte mycket mer jag kan säga i detta ämne. Jag skulle kunna berätta för er om så många människors exemplariska liv — men om jag gjorde det skulle den mänskliga och gudomliga skönheten i dessa liv bli förvrängda när intimiteten går förlorad. Att uttrycka det hela i siffror och statistik skulle vara ännu värre och dessutom ett slöseri med tid — som att förgäves försöka katalogisera nådens verkan i själarna.

Jag kan tillägga något om de apostoliska arbeten som Verkets medlemmar utför i många länder. Det handlar om aktiviteter med andliga och apostoliska mål, där man försöker arbeta omsorgsfullt och med mänsklig fullkomlighet. I dessa aktiviteter medverkar många människor som inte tillhör Opus Dei men som uppskattar detta arbetes övernaturliga värde, eller dess naturliga värde, som fallet är med så många av dem som inte är kristna och som hjälper oss på ett mycket effektivt sätt. Det handlar alltid om civila aktiviteter, som drivs av vanliga medborgare som använder sig av sina civila rättigheter enligt landets lagar och som utförs på ett professionellt sätt. Med detta vill jag säga att de inte på något sätt strävar efter olika privilegier eller särbehandling.

Ni känner säkert till ett av de apostoliska verken i Rom, Centro ELIS, som ger allmän- och yrkesutbildning till arbetare genom skolor, idrott, kulturella aktiviteter, bibliotek m.m. Detta centrum vill möta behoven som finns i Rom, särskilt i stadsdelen Tiburtino. Samma typ av verksamhet finns i Chicago, Madrid, Mexico City och på många andra platser.

Ett annat exempel är Strathmore College of Arts and Science i Nairobi, en gymnasieskola där hundratals studenter from Kenya, Uganda och Tanzania har utbildats. Genom denna skola har några kenyanska medlemmar i Opus Dei, tillsammans med andra landsmän, gjort ett mycket grundläggande arbete inom det sociala och pedagogiska området. Strathmore var den första inrättning i East Africa som införde fullständig rasintegration och har genom sin verksamhet givit ett starkt bidrag till afrikaniseringen av kulturen. Samma sak kan man säga om Kianda College, också det i Nairobi, som gör framstående insatser för att utbilda den nya afrikanska kvinnan.

För att ta ännu ett exempel vill jag nämna Navarras universitet. Det grundades år 1952 och har idag arton fakulteter och institut med mer än 6000 studenter. I motsats till vad vissa tidningar nyligen skrivit, måste jag framhålla att Navarras universitet inte finansieras med hjälp av statliga stöd, och att den spanska staten inte har bidragit något till driftskostnader. Allt den har gjort är att bidra till skapandet av några studieplatser. Universitetet överlever tack vare hjälp från privatpersoner och privata föreningar. Undervisningssystemet och universitetslivet i Navarra, som präglas av personligt ansvar och solidaritet från alla som är delaktiga i universitetet, kan betraktas som en värdefull erfarenhet i ljuset av universitetens nuvarande situation i världen.

Jag skulle också kunna berätta om andra typer av verksamheter i USA, Japan, Argentina, Australien, England, Frankrike eller på Filippinerna. Men det behövs inte, det räcker att nämna att Opus Dei idag är spritt till de fem världsdelarna och att Verket omfattar människor av mer än sjuttio nationaliteter, av alla folkslag och med alla olika sociala bakgrunder.