Varför söker sig sà mànga människor till Opus Dei?

Kan Ni säga huruvida Opus Dei har en ekonomisk eller politisk inriktning i Spanien? Om så är fallet: kan Ni definiera den och beskriva dess omfattning?

Opus Dei har inte någon som helst ekonomisk eller politisk inriktning, vare sig i Spanien eller i något annat land. Emellertid försvarar medlemmarna alltid i kristen anda den personliga friheten och alla människors rätt att leva och arbeta, att få vård vid sjukdom och ålderdom, att få gifta sig och få barn, att kunna ge barnen en utbildning som motsvarar deras förmågor och slutligen rätten att bli behandlade på ett sätt som motsvarar deras värdighet som människor och som samhällsmedborgare.

Men Verket föreslår ingen konkret väg för att uppnå detta, varken ekonomisk, politisk eller kulturell. Varje medlem har där full frihet att tänka och handla som han finner bäst. I alla samhällsfrågor äger Verkets medlemmar full frihet. I Opus Dei ryms alla politiska, kulturella, sociala och ekonomiska inriktningar som är förenliga med ett kristet samvete.

Själv diskuterar jag aldrig politik. Mitt uppdrag som präst är uteslutande av andlig art. Och även om jag någon gång skulle uttrycka en mening om ett världsligt problem, så skulle de övriga medlemmarna inte vara förpliktigade att följa den.

Verkets föreståndare får aldrig påtvinga medlemmarna någon åsikt som har att göra med politik eller yrkesliv. Om en medlem av Opus Dei någonsin skulle försöka göra det, eller utnyttja andra medlemmar för rent mänskliga syften, skulle den personen genast uteslutas, för de övriga medlemmarna skulle göra uppror — och det med rätta.

Jag har aldrig frågat en medlem i Verket vilket politiskt parti han tillhör eller vilken politisk åskådning han har och kommer heller aldrig att göra det. Det skulle för mig vara att inkräkta på hans/hennes personliga frihet. Och detta synsätt delas av alla föreståndare inom Opus Dei.

Likväl är jag medveten om att en mångfald av åsikter finns representerade bland Verkets medlemmar i Spanien och i andra länder, och det har jag ingenting emot. Jag respekterar dem alla, liksom jag alltid kommer att respektera alla som i världsliga ting anstränger sig för att handla i enlighet med sitt samvete. Den sortens pluralism utgör inget problem för oss i Verket. Tvärtom är den ett tecken på god anda och vittnar om varje individs berättigade frihet.

Är det en myt, halvsanning eller ett faktum att Opus Dei har blivit en politisk och ekonomisk maktfaktor i Spanien genom att medlemmar innehar höga poster inom den politiska sfären och inom näringslivet?

Det stämmer helt enkelt inte. Majoriteten av Verkets medlemmar är personer med anspråkslös inkomst och social status. Det handlar om arbetare, bönder, kontorsfolk, hemmafruar, tjänstemän, ingenjörer, lärare osv. Ett mindre antal ägnar sig åt politik och näringsliv. Dessa agerar uteslutande på eget mandat. De är helt och hållet självständiga i sitt arbete och står personligen till svars för sina handlingar.

Opus Deis syften är uteslutande av andlig art. Det enda som krävs av medlemmarna, vare sig de utövar inflytande på samhället eller inte, är att de strävar efter att leva ett fullödigt kristet liv. Medlemmar får aldrig instruktioner om hur de skall utföra sitt arbete. Verket samordnar inte medlemmarnas arbete och utnyttjar inte heller deras ställning för egna syften.

I denna mening kan Verket jämföras med en idrottsförening eller en välgörenhetsorganisation. Sådana sammanslutningar lägger sig heller inte i medlemmarnas politiska eller ekonomiska förehavanden.

Om medlemmarnas påstående är riktigt att Opus Dei uteslutande är en religiös förening och att det därför står varje medlem fritt att uttrycka sin personliga övertygelse, hur förklarar Ni då den utbredda uppfattningen att Opus Dei är en monolitisk organisation med mycket väl definierade uppfattningar i samhällsfrågor?

Jag tror inte att den åsikten är så utbredd som Ni påstår. Många internationellt ansedda tidningar har erkänt att det råder pluralism bland Opus Deis medlemmar.

Det stämmer att det finns människor som fortsätter att hävda den felaktiga uppfattning som Ni nämner. Det är möjligt att en del av dem av olika anledningar har framfört den mot bättre vetande. I många andra fall handlar det om oförstånd till följd av bristande information. Och om en del personer är felinformerade och dessutom inte tillräckligt intresserade för att ta kontakt med Opus Dei för att få förstahandsinformation, är det inte konstigt om de tillskriver Verket som helhet några enskilda medlemmars uppfattningar.

I själva verket kan ingen som vet något om spanska förhållanden förneka att det råder en äkta pluralism bland Verkets medlemmar. Ni kan säkert själv ge flera exempel på detta.

En annan faktor kan vara en undermedveten fördom hos personer som har en ”enpartimentalitet” i politiska och andliga frågor. De som har denna mentalitet vill att alla ska tänka som de, och de har svårt att tro att det finns människor som kan respektera andra människors frihet. De tillskriver Opus Dei samma monolitiska karaktär som utmärker deras egna grupperingar.

Många tror att Opus Dei som organisation förfogar över ansenliga ekonomiska medel. Opus Dei bedriver ju verksamheter som ägnar sig åt utbildning och social utveckling. Kan Ni förklara hur Opus Dei förvaltar dessa verksamheter? Hur finansieras de, och hur samordnas och fördelas pengarna?

Det stämmer att Opus Dei i alla länder där det verkar, driver projekt som syftar till utbildning och social utveckling. Dessa projekt är dock inte Verkets huvudsakliga verksamhet. Opus Deis mål är att hjälpa män och kvinnor att vara goda kristna, och på så sätt vittna om Kristus i sitt dagliga liv. De verksamheter som Ni nämner syftar till att uppnå detta mål. Frukten av vårt arbete är därför beroende av Guds nåd och av ett liv präglat av bön, arbete och uppoffringar. Men naturligtvis kan man inte bedriva verksamhet inom utbildning eller social utveckling utan att förfoga över ekonomiska medel.

Varje center finansieras på samma sätt som andra liknande inrättningar. Studenthem uppbär t.ex. hyra från studenterna som bor där, skolor får avgifter från eleverna, lantbruksskolor säljer sina produkter etc. Men dessa inkomster räcker förstås nästan aldrig för att täcka utgifterna, framför allt när man betänker att all Opus Deis verksamhet är apostolisk och att de flesta inrättningar vänder sig till behövande människor som bara betalar en symbolisk summa för utbildningen.

För att kunna bedriva dessa verksamheter räknar vi därför med bidrag från Opus Deis medlemmar, som avstår en del av inkomsterna från sitt yrkesarbete. Men framför allt räknar vi med människor som inte tillhör Opus Dei men som vill hjälpa till eftersom de inser att verksamheten bidrar till samhällets bästa. Den ansvariga personalen i verksamheterna försöker främja en apostolisk iver och en social omsorg som skall motivera många människor att aktivt engagera sig i arbetet. Eftersom dessa center drivs med en hög grad av professionell kompetens och svarar mot verkliga behov i samhället så har människors gensvar för det mesta varit generöst. Till exempel så har Navarras universitets vänförening 12000 medlemmar, som Ni säkert känner till.

Varje center är självförsörjande. De drivs på ett självständigt sätt och försöker hitta nödvändiga medel bland människor som intresserar sig för den aktuella verksamheten.

Kan Ni bekräfta påståendet att Opus Dei i själva verket ”kontrollerar” vissa banker, företag, tidningar m.m? Om det är så, vad innebär ”kontroll” i detta sammanhang?

Det finns några medlemmar av Opus Dei, mycket färre till antalet än man ibland påstår, som innehar ledande positioner i olika företag. En del leder familjeföretag som de ärvt av sina föräldrar. Andra leder affärsverksamheter som de startat ensamma eller tillsammans med kollegor. Andra har utnämnts till företagsledare av ägaren, eftersom de ansågs kompetenta. De kan ha nått sina befattningar på alla de hederliga sätt på vilka människor brukar nå sådana positioner. Detta faktum har med andra ord ingenting med deras medlemskap i Opus Dei att göra.

Företagsdirektörer som tillhör Opus Dei försöker liksom alla medlemmarna att i sin yrkesutövning förverkliga Evangeliets anda. Detta kräver att de i sitt arbete med yttersta noggrannhet beaktar rättvisans och hederlighetens krav. Därför vinnlägger de sig om att betala ut rättvisa löner till de anställda, beakta aktieägarnas, ägarnas eller bolagets rättigheter och respektera landets lagar. De skyr också varje form av favorisering eller diskriminering, oavsett om människorna är medlemmar i Opus Dei eller inte. Att gynna en särskild grupp skulle inte bara strida mot deras strävan efter kristen fullkomlighet, som ju är anledningen till att de tillhör Opus Dei, utan också mot evangeliets grundläggande moral.

Jag har redan nämnt att alla Verkets medlemmar är helt fria i sin yrkesutövning. Detta innebär att de företagsledare som tillhör Opus Dei driver sina företag som de finner bäst, utan att ta emot riktlinjer från Verkets föreståndare om hur arbetet skall utföras. Vilken ekonomisk eller politisk policy de ansluter sig till i sin verksamhet eller vilken ideologisk orientering de har, om de arbetar i mediasektorn, är helt och hållet deras eget ansvar.

Framställningen av Opus Dei som en ”central” som utdelar ekonomiska eller andra slags världsliga direktiv saknar varje grund.

Hur är Opus Dei organiserat i Spanien? Hur är dess styrelse uppbyggd och hur fungerar den? Är Ni själv inblandad i Opus Deis verksamhet i Spanien?

Opus Dei styrs alltid kollegialt, aldrig av en individ. Vi avskyr tyranni eftersom det är oförenligt med den mänskliga värdigheten. I varje land styrs arbetet av ett råd som till största delen består av lekmän ur olika yrkeskategorier och som förestås av consiliarien i det landet. I Spanien heter consiliarien don Florencio Sánchez-Bella.

Eftersom Opus Dei är en organisation med övernaturliga och andliga mål, begränsar styrelsen sig till att leda och orientera det apostoliska arbetet utan att lägga sig i världsliga ärenden. Verkets ledning inte bara respekterar medlemmarnas frihet utan får dem också att bli medvetna om att de äger denna frihet. För att kunna nå kristen fullkomlighet i sitt arbete måste Opus Deis medlemmar lära sig utöva sin frihet i Guds närvaro, med en äkta fromhet och kunskap om den kristna läran. Detta är föreståndarnas grundläggande uppgift: att hjälpa medlemmarna att få kunskap om den kristna tron och att förverkliga den i sina liv med fullständig självständighet.

Visserligen krävs det en del koordinering av det apostoliska arbetet, men även där är inblandningen begränsad till det absolut nödvändiga och berör främst våra projekt inom utbildning och social utveckling som syftar till ett verkningsfullt kristet tjänande.

Dessa principer tillämpas också på Verkets centrala styrelse. Jag är inte ensam styrande. Alla beslut tas i Opus Deis generalråd med säte i Rom som för närvarande består av medlemmar från 14 länder. Generalrådet begränsar sig till att bestämma de grundläggande riktlinjerna för det apostoliska arbetet i hela världen och lämnar stort utrymme för de styrande i varje land att ta egna initiativ. För den kvinnliga avdelningen finns ett liknande styrelsesätt. I dess centrala råd deltar medlemmar från 12 länder.

Vad är er förklaring till att många religiösa ordnar, exempelvis jesuiterna, har svårt för Opus Dei?

Jag känner många ordensmedlemmar som vet att vi inte är ordensfolk, men som besvarar vår tillgivenhet och ber och gör uppoffringar för vårt apostolat. När det gäller jesuiterna, känner jag deras general, pater Arrupe, väl och vi umgås med varandra. Jag kan försäkra er om att vi uppskattar varandra och att vår relation präglas av ömsesidig uppskattning och respekt.

Kanske har ni mött ordensfolk som inte förstår vårt Verk. Om det är så, beror det sannolikt på något missförstånd eller på bristande kunskap om vårt arbete, som utförs med lekmannamentalitet och i samhörighet med världen och därför inte kolliderar med ordensfolkets. Vi hyser vördnad och kärlek till ordensfolket, och ber Herren att låta deras tjänst i Kyrkan och bland människorna bära ännu rikare frukt. Det kommer aldrig att uppstå något strid mellan Opus Dei och någon ordensperson. Det krävs två för att strida, och vi vill inte strida med någon.

Hur förklarar Ni Opus Deis växande betydelse? Är det budskapet i sig som attraherar, eller är det också en återspegling av den allmänna oro som utmärker vår tid?

Vår Herre väckte till liv Opus Dei 1928 för att påminna kristna om att han, som vi kan läsa i Första Moseboken, skapade människan till att arbeta. Vi vill på nytt framhålla Jesu exempel, han som tillbringade trettio år i Nasaret och arbetade som hantverkare. I Jesu händer blev yrkesarbetet, liknande det som utförs av miljoner människor världen över, en gudomlig uppgift. Det blev ett bidrag till vår återlösning, en väg till frälsning.

Opus Deis anda återspeglar den underbara verklighet, som varit bortglömd under århundraden, att allt hederligt och väl utfört arbete kan förvandlas till en gudomlig handling. Tjänar man Gud finns inga andraklassens arbeten, alla är väldigt viktiga.

För att älska och tjäna Gud behöver man inte göra märkliga eller ovanliga saker. Kristus kallar alla människor, utan undantag, till att vara fullkomliga så som er himmelske Fader är fullkomlig (Matt 5: 48). Att bli helig betyder för de allra flesta människor att helga arbetet, helga sig i arbetet och helga andra genom arbetet. På så sätt kan de möta Gud i sitt vardagliga liv.

Det faktum att arbetet värderas högre i dagens samhälle gör det uppenbarligen enklare för vår tids människor att förstå den aspekt av den kristna budskapet som Verket betonar. Men ännu viktigare är den Helige Andes inflytande. Genom Hans livgivande verkan får vår tid bevittna en stor förnyelserörelse inom hela kristenheten. Om man läser Andra vatikankonciliets dekret, ser man att en viktig del av denna förnyelse just består i uppvärderingen av det vanliga arbetet och av den kristna kallelsen att leva och verka i världen.

Hur utvecklar sig Opus Dei utanför Spanien? Vilket inflytande har det i USA, England, Italien osv?

Opus Dei har medlemmar från sextioåtta länder och arbetar i nästan alla amerikanska och västeuropeiska länder, samt i några länder i Afrika, Asien och Oceanien.

Opus Deis inflytande i alla dessa länder är av andlig natur. Det består främst i att försöka hjälpa dem som kommer i kontakt med oss att på ett fullödigare sätt leva evangeliets anda i sin egen vardag. De arbetar inom de mest skilda områden: bland dem finns såväl bönder som odlar marken i Andernas avlägsna byar som bankmän på Wall Street. Opus Dei lär dem alla att deras vardagliga arbete, vare sig det är enkelt eller prestigefullt utifrån ett mänskligt perspektiv, kan bli ett väldigt effektivt medel att älska och tjäna Gud och andra. Verket lär dem att älska alla människor, att respektera deras frihet, och att arbeta på det sätt de finner bäst för att övervinna intolerans och för att uppnå ett mer rättvist samhälle. Detta är det enda inflytande Opus Dei utövar på alla de platser där det utövar apostolat.

När det kommer till de projekt som rör social utveckling och utbildning, som Verket som sådant ägnar sig åt, kan jag säga att de är utformade för att möta de specifika behov som finns på en viss plats. Som jag tidigare berättade är vår organisation starkt decentraliserad, och därför har jag inte detaljerad information tillgänglig. Men som ett exempel bland många möjliga kan jag nämna Midtown Sports and Cultural Center i Chicago, som erbjuder invånarna i stadsdelen Near West Side utbildnings- och idrottsprogram. En viktig del av deras arbete är att, i en atmosfär präglad av vänskap och samarbete, föra samman olika etniska grupper som bor i området. Ett annat viktigt projekt i USA finns på The Heights i Washington D.C. Där ges yrkesvägledande kurser och ett särskilt program för begåvade elever.

I England skulle jag kunna peka på studenthemmens arbete. De ger studenterna inte bara husrum utan också rika möjligheter till såväl kulturell som mänsklig och andlig bildning. I detta sammanhang kan vi särskilt framhålla Netherhall House i London på grund av den internationella karaktären som detta studenthem har. Här har hittills bott studenter från mer än femtio länder, bland dem många som inte är kristna, eftersom Opus Deis studenthem står öppna för alla utan hänsyn till folkgrupp eller religion.

För att inte bli för långdragen, skall jag bara nämna en inrättning till, Centro Internazionale della Gioventu Lavoratrice i Rom. Denna yrkesskola för unga arbetare anförtroddes åt Opus Dei av Johannes XXIII och invigdes för knappt ett år sedan av Paulus VI.

Hur ser Ni Opus Deis framtid under de kommande åren?

Opus Dei är ännu mycket ungt. Trettionio är för en institution av detta slag endast en början. Vår uppgift är att samarbeta med alla andra kristna i det stora uppdraget att vittna om Kristi evangelium, att påminna om att det kan fylla varje mänsklig livssituation med ny kraft. Det arbete som väntar oss är ofantligt. Det är ett hav utan stränder, för så länge det finns människor på jorden kommer det att finnas någon typ av arbete som människorna kan offra åt Gud och helga sig med, hur mycket produktionsformer än må förändras. Med Guds hjälp vill Opus Dei lära dem hur deras arbete kan bli ett tjänande av alla människor, från olika social bakgrund, ras eller religion. Genom att tjäna människor på detta sätt kommer det att tjäna Gud.