Herren har tydligt låtit dig se din väg som kristen mitt i världen. Och ändå så försäkrar du mig om att du många gånger med avund har tänkt — du har sagt mig att det i grund och botten är bekvämlighet — hur du skulle känna dig lycklig av att vara okänd, av att arbeta utan att någon vet om det, i ett avlägset hörn … Gud och du!

Förutom idén att missionera i Japan, dyker nu tanken på detta dolda och försakade liv upp hos dig … Men om du efter att ha befriat dig från andra heliga och naturliga skyldigheter skulle försöka "gömma dig" i någon orden eller kongregation utan att vara kallad till det, skulle du inte vara lycklig. Du skulle sakna frid, för du skulle ha gjort din vilja, inte Guds.

Då skulle din "kallelse" ha ett annat namn: avhopp, inte en följd av gudomlig inspiration utan av rent mänsklig rädsla inför den annalkande kampen. Och det … kan det inte bli tal om!