Texter på ämnet

Du började med stor entusiasm. Men undan för undan har luften gått ur dig … Och till sist kommer du att helt sluta dig inom ditt skal, om du fortsätter att inskränka din horisont.

- Du måste hela tiden vidga ditt hjärta, hungrande efter apostolat! Av hundra själar är alla hundra intressanta för oss.

Människor av olika länder och folk, av mycket skilda miljöer och yrken … När du talar med dem om Gud känner du det mänskliga och övernaturliga värdet av ditt kall som apostel. Det är som om du rent påtagligt återupplevde, i hela dess verklighet, miraklet med vår Herres lärjungars första förkunnelse. Meningar sagda på ett främmande språk, som visar en ny väg, har var och en hört i djupet av sitt hjärta på sitt eget språk. Och i ditt eget sinne får den scen nytt liv, i vilken "parter, meder och elamiter …" lyckliga närmar sig Gud.

De som har träffat Kristus kan inte låsa in sig i sin egen miljö: att begränsa sig på det sättet vore verkligen sorgligt! De måste öppna sig likt en solfjäder för att nå ut till alla själar. Var och en måste skapa - och bredda - en vänkrets och påverka den genom sitt yrkesmässiga anseende, genom sitt uppförande, genom sin vänskap, och se till att Kristus kan påverka genom det yrkesmässiga anseendet, genom det uppförandet, genom den vänskapen.

Du fick mig att le, för jag förstår dig mycket väl, när du sade: Jag hänförs av möjligheten att åka till nya länder, att bana väg, kanske mycket långt borta … Jag borde kontrollera om det finns människor på månen.

- Be Herren att öka denna apostoliska iver.

Massorna har gått och fortsätter att gå längs "det berättigade missnöjets" stig.

Det gör ont … men vad många av de andligt eller materiellt behövande det är som har blivit förbittrade på grund av oss!

- Vi måste ännu en gång föra ut Kristus bland fattiga och enkla människor: det är just bland dem som han trivs bäst.

Fly från all sekterism, den är oförenlig med ett lojalt samarbete.

Att man är naturlig betyder inte alls att man är okultiverad, ovårdad, sjabbig eller ouppfostrad.

Vissa ägnar sig åt att få det att verka som om man bara kunde tjäna Gud genom att arbeta i en värld av eländig och - ursäkta - lusig fattigdom. Den uppgiften är och kommer alltid att vara nödvändig och beundransvärd; men om vi uteslutande begränsade oss till den, skulle vi försumma den övervägande majoriteten av mänskligheten. Och förresten, vad skulle vi göra när de behövande väl tagits ur sin nöd? Ignorera dem?

Tro mig, apostolatet, trosundervisningen, måste vara likt kapillärerna som blodet flyter igenom: ett fint förgrenat nät, från den ene till den andre, från varje troende till närmaste kollega.

Vi som är Guds barn bryr oss om alla människor, för vi bryr oss om varje människa.