Texter på ämnet

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: "När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig".

Du saknar inte Guds nåd. Så om du motsvarar den, bör du känna dig trygg.

Segern beror på dig: din styrka och handlingskraft är - förenade med nåden - mer än tillräckliga skäl för att ge dig den optimism som man känner när man är säker på att segra.

Optimism? Alltid! Även när saker och ting verkar misslyckas: kanske är det just då dags att börja sjunga, med ett Gloria, för att du har tagit din tillflykt till Honom, och från Honom kan det inte komma någonting som inte är gott.

Var modig i din bön, så kommer Herren att förvandla dig från pessimist till optimist; från blyg till djärv; från klentrogen till en människa med tro, till en apostel!

Jag medger att prövningen är för svår: du har en rejäl uppförsbacke framför dig, du måste gå "motsträvigt".

- Vad jag råder dig att göra? - Upprepa: omnia in bonum!, allt som sker, allt som "händer mig", är för mitt bästa … Därför - och det är rätt slutsats: acceptera det som du tycker verkar vara så svårt som en ljuv verklighet.

Förut var du pessimistisk, obeslutsam och likgiltig. Nu har du förändrats fullständigt: du känner dig modig, optimistisk och självsäker … för till slut har du bestämt dig för att bara söka stöd hos Gud.