Texter på ämnet

Det här exemplet på feghet skriver jag av ur ett brev för att du inte skall ta efter det: "Självfallet tackar jag dig, fader, för att du tänker på mig, för jag behöver många förböner. Men när du ber Herren om att han skall göra mig till en 'apostel' skulle jag även vara tacksam om du inte insisterade särskilt mycket på att han skall kräva att jag ger upp min frihet".

På din himmel har det tornat upp sig stora moln av viljelöshet, av tappat intresse. Det har vräkt ned störtskurar av sorg, med en tydlig känsla av att du är hämmad. Och som kronan på verket har du fångats i en fälla som gillrats av den nedstämdhet som beror på en mer eller mindre objektiv sanning: så många års kamp … och ändå är du så långt efter, har så långt kvar.

Allt detta är nödvändigt, och Gud räknar med det. För att uppnå gaudium cum pace - den sanna glädjen och friden - måste vi inte bara vara övertygade om vårt gudomliga barnaskap, som fyller oss med optimism, utan även erkänna vår personliga svaghet.

Det är sant att ingen kan vara säker på att han kommer att härda ut … Men den osäkerheten är ytterligare ett skäl för att vara ödmjuk och ett uppenbart bevis på vår frihet.

Du har aldrig känt dig så fullständigt fri som nu, då din frihet är vävd av kärlek och beredskap att lösgöra dig, av säkerhet och osäkerhet: för du litar inte alls på dig själv, utan helt och hållet på Gud.

Att älska är … att bara ha en enda tanke, att leva för den älskade, att inte tillhöra sig själv, att lyckligt och frivilligt, av själ och hjärta, underkasta sig en annans vilja … som samtidigt är ens egen.

Ropa det högt till honom, för det ropet är en förälskad människas dårskap: Herre, trots att jag älskar dig …, lita inte på mig! Bind mig ständigt hårdare vid dig!