Texter på ämnet

Lojaliteten får till följd att man säkert går en rak väg, utan att vackla eller bli orolig. Dessutom befästs man i förvissningen om att det verkligen finns sunt förnuft och lycka.

- Se efter om detta händer i din vardag.

Du sade till mig i förtroende att Gud ibland fyller dig med ljus, ibland inte.

Jag påminde dig, bestämt, om att Herren alltid är oändligt god. Därför räcker de där stunderna av ljus för att du skall kunna fortsätta framåt, men även de andra stunderna kan vara till nytta för dig, för att göra dig mer trogen.

Jordens salt. Vår Herre sade att hans lärjungar - även du och jag - är jordens salt: för att ge immunitet mot infektioner, för att hindra förruttnelse, för att ge smak åt världen.

- Men han sade också quod si sal evanuerit … - att om saltet förlorar sin sälta kommer det att kastas bort och trampas på av människorna …

- Lyckas du nu, inför många händelser som vi beklagar, finna en förklaring på det som du tidigare inte kunde förklara?

Det ställe ur andra Timotheosbrevet får mig att darra, i vilket aposteln Paulus beklagar sig över att Demas har rest till Thessalonike, dragen av denna världens lockelser … För en bagatell och av fruktan för förföljelser svek denne man sitt gudomliga uppdrag, en man som Paulus i andra brev angivit som en av de heliga.

Det får mig att darra, då jag känner till min litenhet; och det får mig att kräva av mig själv att jag skall vara trogen Herren även i de händelser som kan verka obetydliga, för om de inte hjälper mig att förenas mer med honom vill jag inte ha dem!

Med tanke på många tillfällen i historien, som djävulen ser till att upprepa, tyckte jag att det var ett mycket träffsäkert övervägande som du skrev till mig om lojalitet: "Hela dagen bär jag med mig en bönesuck i hjärtat, i huvudet och på läpparna: Rom!"

En stor upptäckt! Något som du bara förstod delvis, blev solklart då du tvingades att förklara det för andra.

Du fick tala mycket lugnt med en som var uppgiven för att han kände sig oduglig och inte ville vara en börda för någon … Då förstod du bättre än någonsin varför jag alltid talar med dig om att vi skall vara som åsnan vid bevattningshjulet: trogna och med mycket stora skygglappar för att inte vi själva skall titta på och njuta av resultatet - blommorna, frukterna, trädgårdens prakt - säkra på att vår trohet är verkningsfull.

Lojaliteten kräver hunger efter utbildning, för du vill väl inte - rörd av en uppriktig kärlek - riskera att på grund av okunskap sprida eller försvara uppfattningar och ståndpunkter som är allt annat än med sanningen överensstämmande.

"Jag skulle vilja" - skriver du till mig - "att min lojalitet och uthållighet vore så solida och eviga, och min tjänst så vaksam och kärleksfull, att du skulle kunna glädjas åt mig och att jag skulle kunna vara ett litet stöd".

- Och jag svarar dig: Må Gud befästa dig i din föresats så att vi kan vara hjälp och stöd åt honom.

Visst finns några som först är entusiastiska och sedan går sin väg … Oroa dig inte: de är den nål som Gud använder sig av för att trä tråden.

- Och förresten, be för dem!, för kanske kan man få dem att fortsätta att dra med sig andra.

För dig som vacklar skriver jag av ur ett brev: "Jag kommer kanske även hädanefter att vara samma odugliga redskap som hittills. Trots det kommer jag emellertid att ha ändrat min inställning till livet och mitt sätt att leva det, för jag har en fast önskan att hålla ut … för alltid!"

- Tvivla aldrig på att Han aldrig sviker.

Ditt liv består i att tjäna, alltid med orubblig lojalitet, villkorslöst. Det är bara så som vi kommer att ge det som Herren förväntar sig av oss.