Texter på ämnet

När din egoism avlägsnar dig från det gemensamma strävandet efter människornas sunda och heliga välfärd, när du blir beräknande och inte rörs av din nästas materiella eller moraliska elände, måste jag säga dig något mycket hårt för att du skall reagera: om du inte känner ett välsignat broderskap med medmänniskorna, dina bröder, och lever utanför den stora kristna familjen, är du ett stackars hittebarn.

Du skrev till mig: En ung man som var på väg norrut anslöt sig till vår grupp. Han var gruvarbetare. Han sjöng mycket bra och föll in i vår sång. Jag bad för honom tills vi kom fram till hans station. Då han tog avsked av oss, kommenterade han: "Vad trevligt det vore att fortsätta resan tillsammans med er!"

- Jag kom genast att tänka på mane nobiscum - stanna hos oss Herre! - och bad Honom, med tro, att de andra skall "se Honom" i var och en av oss som är följeslagare på "deras väg".

Massorna har gått och fortsätter att gå längs "det berättigade missnöjets" stig.

Det gör ont … men vad många av de andligt eller materiellt behövande det är som har blivit förbittrade på grund av oss!

- Vi måste ännu en gång föra ut Kristus bland fattiga och enkla människor: det är just bland dem som han trivs bäst.

En Guds son kan inte hysa fördomar som grundar sig på klasstillhörighet, för han bryr sig om alla människors problem … Och försöker att lösa dem med vår Återlösares rättvisa och kärlek.

Det påpekade redan aposteln Paulus när han skrev att Herren inte gör skillnad på människor, vilket jag inte har tvekat att översätta så här: det finns bara en ras, Guds barns ras!

Idealet att utkämpa Kristi slag - och att segra i dem - kommer att bli verklighet endast genom bön och uppoffringar, genom tro och kärlek. -Då så … låt oss be, tro, lida och Älska!

Det är viktigt att du anstränger dig, att du kavlar upp ärmarna … Men hur som helst måste du ha ett korrekt perspektiv på dina arbetsuppgifter: De är uteslutande medel för att nå ett mål: de kan aldrig anses vara det väsentliga.

Hur mycket förhindrar väl inte "arbetsnarkomani" förening med Gud!

När du förstår idealet att arbeta broderligt för Kristus, kommer du att känna dig större, stabilare och så lycklig som man kan känna sig i denna värld, som så många anstränger sig för att göra obeboelig och bitter för att de bara söker efter sina egna jag.

Påstå inte att du lever i Guds närvaro om du inte - alltid och i allt - anstränger dig för att bemöta andra människor, alla människor, med ärligt och klart broderskap.

De som missbrukar sin privilegierade ställning - som följer av pengar, börd, rang, ämbete, intelligens … - genom att förödmjuka dem som är sämre lottade, visar sig vara enfaldiga och högmodiga.

Jag lade märke till vad den där arbetaren entusiastiskt kommenterade efter att ha deltagit i ett möte som du hade organiserat: "Jag har aldrig tidigare hört talas, som man gör här, om värdighet, hederlighet, älskvärdhet, generositet …" - och med förvåning drog han denna slutsats: "Jämfört med vänsterns eller högerns materialism är det här en verklig revolution!"

- Alla förstår det broderskap som Jesus Kristus har inrättat: vi måste anstränga oss för att inte låta den läran förlora sin styrka!