Texter på ämnet

Sedan du bestämt dig upptäcker du nya saker varje dag. Minns du hur det var igår, när du ständigt frågade: "Och det här då, hur …?", för att sedan fortsätta med dina tvivel eller din besvikelse …

Nu finner du alltid ett exakt, genomtänkt och tydligt svar. Och när du hör hur de besvarar dina ibland barnsliga frågor, tänker du att "så måste Jesus ha tagit hand om de första tolv."

Beklaga dig inte om du lider. Man slipar den sten som man uppskattar, den som är värd någonting.

Gör det ont? Låt dig skäras till med tacksamhet, för Gud har tagit dig i sina händer som en diamant … Så bearbetar man inte simpelt grus.

Man måste lära folk att arbeta - utan att överdriva förberedelserna: även "att göra" är att utbilda sig - och att på förhand acceptera oundvikliga brister. Det bästa är det godas fiende.

Att styra består många gånger i att tålmodigt och kärleksfullt kunna "släpa med sig" folk.

Uppskatta dem som kan ge dig ett "nej". Och be dem dessutom att förklara varför de vägrade, så att du kan lära dig … eller få dem att rätta sig.

Diamanter slipar man med diamanter … och människor med människor.

Du måste varje dag uppträda gentemot din omgivning med stor förståelse, med mycket kärlek och självfallet med all den energi som krävs, annars förvandlas förståelsen och kärleken till medbrottslighet och egoism.

Om du blir arg - ibland är det en skyldighet; ibland en brist - så se till att bara låta det pågå några få minuter. Och dessutom: alltid med kärlek, med tillgivenhet!

Tillrättavisa …? Många gånger är det nödvändigt.

Men det måste göras så, att den det gäller lär sig att komma till rätta med sin brist. Aldrig för att ge utlopp för dåligt humör.

När man måste tillrättavisa, skall man agera klart och kärleksfullt; gärna med ett leende på läpparna, om det är lämpligt. Aldrig - eller ens mycket sällan - med hårdhet.

Känner du kanske att du har anförtrotts det goda och den absoluta sanningen och att du därför har tilldelats en särskild befogenhet eller rättighet att utrota det onda till varje pris?

- Den vägen kommer du inte att råda bot på någonting: bara genom Kärlek och med kärlek!

Minns samtidigt att Kärleken har förlåtit dig och förlåter dig så mycket.

Det som är gammalt förtjänar verkligen respekt och uppskattning. Visst måste vi lära oss av det och visst måste vi även beakta dessa erfarenheter. Men vi får inte överdriva, var sak har sin tid. Vi går väl inte längre klädda i hosor och särk, eller med en pudrad peruk på huvudet?