Texter på ämnet

Att ge sig själv är det första steget på en språngmarsch av offer, glädje, kärlek och förening med Gud. Och på det sättet fylls hela livet av en välsignad galenskap, som finner glädje där mänsklig logik endast ser försakelser, lidande och smärta.

Ingen blir lycklig här på jorden innan han bestämmer sig för att inte vara det. Så här går vår väg: smärta - buren på ett kristet sätt! -, Kors; Guds Vilja, Kärlek; lycka här och sedan, för evigt.

Du bad Herren om att han skulle låta dig lida en smula för honom. Men sedan, när lidandet kom och var så mänskligt, så normalt - svårigheter och problem i familjen … eller de tusen småsakerna i vardagslivet - blev du tvungen att anstränga dig för att se Kristus bakom det. - Öppna följsamt dina händer för dessa spikar … så kommer din smärta att förvandlas till glädje.

Beklaga dig inte om du lider. Man slipar den sten som man uppskattar, den som är värd någonting.

Gör det ont? Låt dig skäras till med tacksamhet, för Gud har tagit dig i sina händer som en diamant … Så bearbetar man inte simpelt grus.

De som fegt flyr från lidandet har någonting att meditera över då de ser med vilken hänförelse andra omfamnar smärtan.

Det är inte få män och kvinnor som kan lida på ett kristet sätt. Låt oss följa deras exempel.

Beklagar du dig? … Och så förklarar du för mig, som om du hade rätt: ett nålstick! … Och ett till! …

- Men inser du inte att det är dumt att bli förvånad över att det finns taggar bland rosor?

Låt mig fortsätta att tala förtroligt till dig, som jag har gjort hittills: Jag behöver bara ha ett Krucifix framför mig för att inte längre våga tala om mitt lidande … Och jag behöver inte tillägga att jag har lidit mycket, alltid med glädje.

För en Guds son är motgångar och förtal som sår som en soldat har tillfogats på slagfältet.

Uppoffringar, uppoffringar! Det är sant att man för att följa Jesus Kristus - det har han själv sagt - måste bära Korset. Men jag tycker inte om att höra människor som älskar Herren tala så mycket om kors och försakelser. När det finns Kärlek, är det en glädje att uppoffra sig - även om det känns svårt - och korset är det heliga Korset.

- En människa som kan älska och ge sig själv uppfylls av glädje och frid. Varför skall man då ständigt betona "uppoffringarna", som om man sökte tröst, när Kristi Kors - som är ditt liv - gör dig lycklig?

Vad många neuroser och vad mycket hysteri man skulle kunna undvika om man - med den katolska läran - bara lärde människor att leva som kristna, om man lärde dem att älska Gud och att acceptera motgångar som välsignelser som kommer ur hans hand!

Den stora kristna revolutionen har varit att omvandla smärtan till ett fruktbart lidande; att göra något gott av det onda. Vi har tagit ifrån djävulen det vapnet och med det, erövrar vi evigheten.

Då du tänker på alla de saker i ditt liv som inte har fått något värde för att du inte har uppoffrat dem åt Gud, bör du känna dig snål, ivrig att ta vara på alla tillfällen och att inte försumma något lidande. - Om smärtan följer oss skapade varelser längs vägen, hur dumt är det då inte att inte ta vara på den?