Texter på ämnet

Du bad framför ett Krucifix och fattade följande beslut: det är bättre att jag lider för sanningen, än att sanningen lider för min skull.

Många gånger är sanningen så osannolik! Framför allt för att den alltid kräver att man lever konsekvent.

Om det nu stör dig att de säger sanningen … varför frågar du då överhuvudtaget?

- Skulle du kanske vilja att de svarade med det som är din sanning, för att rättfärdiga dina villovägar?

Du försäkrar att du hyser stor respekt för sanningen … Är det kanske därför som du alltid håller dig på ett så "respektfullt" avstånd från den?

Uppför dig inte som om du vore dum: det är aldrig fanatism att varje dag vilja ha mera kunskap om, att ännu mera älska och att med större säkerhet försvara den sanning som du måste känna till, älska och försvara.

Däremot - det säger jag utan att frukta - faller de offer för sekterism, vilka i en falsk frihets namn motsätter sig detta självklara handlande.

Det är lätt - det hände redan på Jesu tid - att säga nej: att förneka eller att sprida tvivel kring någon av trons sanningar. - Du, som säger att du är katolik, måste utgå från ett "ja".

- Sedan kommer du, med hjälp av dina studier, att förklara skälen för din övertygelse om att det inte finns någon motsättning - det kan inte finnas någon sådan - mellan Tron och vetenskapen, mellan Sanningen och livet.

Överge inte uppgiften, vik inte av från vägen, trots att du måste leva tillsammans med människor som är fulla av fördomar, som om grunden för resonemang eller innebörden av olika begrepp berodde på deras uppträdande eller påståenden.

- Försök att få dem att förstå … men om du inte lyckas, så fortsätt framåt.

Du kommer att träffa människor som du svårligen kommer att kunna övertyga på grund av deras tröga envishet … Men förutom i de fallen är det värt besväret att reda ut meningsskiljaktigheter, och att reda ut dem med allt det tålamod som är nödvändigt.

Stör det dig att jag ständigt insisterar på samma sätt om samma väsentliga saker? Att jag inte bryr mig om modets olika strömningar? - Se här, en rät linje har i alla tider definierats på samma sätt, för det är det tydligaste och kortaste sättet. En annan definition skulle vara otydligare och mer komplicerad.

Du ville inte tro det, men du har blivit tvungen att ge upp inför det uppenbara, på egen bekostnad. De påståenden som du gjorde i all enkelhet och med sunt katolskt förnuft har trons fiender illvilligt förvridit.

Det är sant att vi måste vara "oskyldiga som duvor …och kloka som ormar". Tala inte vid fel tillfälle eller vid fel tidpunkt.

Man kan inte godta att någon, inte ens i ett gott syfte, förfalskar historiska eller biografiska fakta. - Men det är ett stort misstag att ställa Kyrkans fiender på en piedestal, dem som har ägnat hela sitt liv åt att förfölja Henne. Var så säker: historiska sanningar lider inte av att kristna inte medverkar till att bygga piedestaler som inte borde finnas.

Sedan när har man satt upp hatet som en modell?

För att sprida den kristna tron behöver man inte orsaka motsättningar eller behandla dem som inte känner till vår troslära illa. Om man agerar kärleksfullt - caritas omnia suffert, kärleken uthärdar allt - kommer kanske den som tidigare var en motståndare att, besviken på sitt misstag, uppriktigt och finkänsligt engagera sig.

Man får däremot inte göra avkall på trons dogmer i en naiv "vidsynthets" namn, eftersom den som gör så riskerar att ställa sig utanför Kyrkan, och istället för att uppnå något gott för andra, skulle han skada sig själv.