Texter på ämnet

Felix culpa³ sjunger Kyrkan … Ditt fel är välsignat - viskar även jag i ditt öra - om det har hjälpt dig att inte falla igen och om det har fått dig att bättre förstå och hjälpa din nästa, som inte är av sämre sort än du.

Det är möjligt att det bland katoliker kan finnas några som inte har särskilt mycket kristen anda eller som ger dem som umgås med dem vid en viss tidpunkt ett sådant intryck.

Men om du tar anstöt av den omständigheten, visar du att du har väldigt lite kännedom om mänskligt elände … och om ditt eget elände. Dessutom är det varken rättvist eller lojalt att utnyttja dessa få människors svagheter för att smutskasta Kristus och hans Kyrka.

Du säger att han är full av brister! Bra … Men förutom att de som är fullkomliga bara finns i himlen, släpar även du på dina brister och ändå står de ut med dig, och inte nog med det, de uppskattar dig: för de tycker om dig med den kärlek som Jesus Kristus hyste för de sina, som bar på en nog så rejäl last av elände!

- Lär dig av det!

Du klagar på att han inte visar förståelse … - Jag är säker på att han gör vad som är möjligt för att förstå dig. Men du, när anstränger du dig lite för att förstå honom?

Okej, jag håller med. Den där personen har uppfört sig illa, hans uppförande är klandervärt och ovärdigt. Han visar sig inte besitta några goda egenskaper.

- Mänskligt sett förtjänar han bara förakt!, tillade du.

- Jag vidhåller att jag förstår dig, men jag håller inte med om ditt sista påstående. Det där småaktiga livet är heligt: Kristus har dött för att återlösa det! Om han inte föraktade det, hur kan du då våga göra det?

Om din vänskap sjunker så lågt att du blir delaktig i andra människors eländigheter, är den ingenting annat än sorglig maskopi, som inte förtjänar den minsta uppskattning.

Ju större myndighet man har, desto mer kan man efterskänka. En vanlig domare måste döma - även med hänsyn till förmildrande omständigheter - en åtalad som befunnits vara skyldig och har erkänt Ett lands högsta myndigheter kan ibland benåda eller utfärda amnestier. Gud förlåter alltid en ångerfull själ.

"Genom er har jag sett Gud, som glömde mina dåraktigheter och mina förolämpningar och tog emot mig med en Faders kärlek". Så skrev en ångerfull förlorad son på 1900-talet till de sina, när han återvänt till fadershuset.

"Jag känner vissa män och kvinnor som inte ens har styrkan att be om hjälp", sade du till mig med besvikelse och sorg. - Överge dem inte: din vilja att rädda dig själv och att rädda dem kan komma att bli utgångspunkten för deras omvändelse. Dessutom, om du tänker efter kommer du att inse att någon räckte även dig sin hand.