Texter på ämnet

Ofta frestas man att reservera lite tid för sig själv …

Lär dig en gång för alla att råda bot på den småaktigheten, korrigera den genast!

Om din fantasi kretsar kring dig själv och skapar påhittade situationer och omständigheter som vanligtvis inte överensstämmer med din väg, så kommer dessa helt i onödan att distrahera dig, att göra dig kall och ta dig ur Guds närvaro. Det är fåfänga.

Om din fantasi kretsar kring andra, är det lätt att du råkar ut för bristen att döma dem - när det inte är din uppgift - och att tolka deras handlande på ett småaktigt och inte särskilt objektivt sätt. Det är förhastade omdömen.

Om din fantasi kretsar kring dina egna talanger, kring sådant du brukar säga, om den beundran du väcker hos andra, så utsätter du dig för risken att förlora de rätta avsikterna med ditt handlande och att ge efter för högmodet.

Att släppa lös fantasin brukar vanligtvis innebära att man slösar bort tid och när man inte kontrollerar den, banar man dessutom väg för en lång rad frivilliga frestelser.

- Försumma inte en enda dag den inre tuktan.

Det verkar otroligt att man kan vara lycklig i den här världen, där så många lever ledsna, eftersom de följer sin egen egoism, som om allt skulle ta slut här nere!

- Var inte en av dem. Rena ständigt dina avsikter!

Vissa hör inte - de vill inte höra - några andra ord än dem som de redan har i sitt eget huvud.

Den förståelse som många kräver av andra består i att de vill att alla skall ta deras parti.

Jag kan inte tro på att du är sannfärdig om du inte känner avsmak - obehaglig avsmak - inför den minsta och harmlösaste lögn, som varken är liten eller harmlös, för den förolämpar Gud.

Varför tittar, lyssnar, läser och talar du med tarvliga avsikter? Varför försöker du alltid att fånga upp det "onda" som inte finns i andras avsikter, utan i din egen själ?

När man inte läser med ärliga avsikter är det svårt att upptäcka de ärliga avsikterna hos den som skriver.

Den som är sekteristisk ser ingenting annat än sekterism i andras verksamheter. Han mäter sin nästa med sitt hjärtas förkrympta måttstock.

Jag tyckte synd om den där mannen i beslutsfattande ställning. Han anade förekomsten av vissa problem, som förresten är självklara i detta livet …, och han blev rädd och sårad när de berättade om dem för honom. Han föredrog att ignorera dem, att leva i sitt synfälts dunkla ljus eller halvskugga för att kunna vara obekymrad.

Jag rådde honom att oförblommerat och kraftfullt ta tag i problemen, just för att de skulle upphöra att finnas, och jag försäkrade honom om att han då skulle kunna leva i sann frid.

Du, lös inte problem, dina egna och andras, genom att ignorera dem. Det är liktydigt med bekvämlighet, med lättja och med att öppna dörren åt djävulens agerande.

Har du gjort din plikt? … Hade du rätta avsikter? … Jaha. - Då behöver du inte oroa dig över att det finns onormala människor som upptäcker det onda som bara finns i deras egen blick.

De frågade dig - påträngande - om du ansåg att det där beslutet som du hade fattat var bra eller dåligt, medan de själva ansåg att det var likgiltigt.

Och med säkert samvete svarade du: "Jag vet bara två saker: att jag har en ren avsikt … och jag vet väl vad det kostar mig". Och sedan tillade du: Gud är mitt livs mening och mål, därför anser jag inte att det finns något som är likgiltigt.

Se till att din goda avsikt alltid åtföljs av ödmjukhet. Ofta förenas goda avsikter med hårda omdömen, med en nästintill fullständig oförmåga att ge vika och med en viss stolthet över den egna personen, nationen eller grupptillhörigheten.

Det är inte dåligt att uppföra sig väl av hedervärda mänskliga skäl. - Men … vilken skillnad det gör om det är övernaturliga skäl som "styr".

När den där vännen såg så mycket glädje inför ett hårt arbete frågade han: Gör ni allt det där av entusiasm? - Och de svarade honom glatt och fridfullt: "Av entusiasm? … Då hade vi verkligen ställt till det för oss!"; per Dominum Nostrum Jesum Christum! - för vår Herre Jesus Kristus, som ständigt väntar på oss!

Den där personens allt annat än kristna kommentar smärtade dig mycket: "Förlåt dina fiender", sade han, "du skulle bara veta hur mycket det irriterar dem!"

- Du kunde inte hålla dig och svarade fridfullt: "Jag vill inte besudla kärleken genom att förnedra min nästa. Jag förlåter för att jag älskar och jag hungrar efter att efterlikna Mästaren".

Ett botemedel mot din oro: ha tålamod, rätta avsikter och se på saker och ting ur ett övernaturligt perspektiv.

Tal bakom ryggen är avundsjukans dotter; och avundsjukan är de ineffektivas tillflykt.

Om du nu är ineffektiv, pröva då din ståndpunkt: om du arbetar och det inte stör dig att andra också arbetar och uppnår resultat, är ineffektiviteten bara skenbar. I sinom tid kommer även du att skörda.